Journalisten Jan Malmborg fick upp ögonen för Svante Arrhenius tack vare hans upptäckter om koldioxidens påverkan på klimatet. Men han insåg snart att den stora vetenskapsmannen var så mycket mer än bara klimatforskare. För boken Svante Arrhenius – Nobelpristagare, kosmopolit och klimatpionjär belönas han nu med Letterstedtska författarpriset av Vetenskapsakademien.
Det var när Jan Malmborg var Dagens Nyheters första klimatreporter som han började intressera sig för Svante Arrhenius. Då anade han inte vidden av den stora vetenskapsmannens gärning.
– När jag dök ner i hans liv insåg jag att det fanns så otroligt mycket mer än jag trott. Han var en gigant inom svensk vetenskap, den store vetenskapsmannen som representerade Sverige i alla möjliga sammanhang. Det var som en skattkista när jag upptäckte det, berättar Jan Malmborg.
Jovialisk sällskapsmänniska
Bara en sådan sak som att Svante Arrhenius var en av två talare på 100-årsjubiléet av Charles Darwins födelse i Cambridge, ett storslaget evenemang för sin tid. Att han hade ett stort nätverk av de riktigt stora inom vetenskapen: Albert Einstein, Marie Curie m fl. Och dessutom var en mycket aktiv ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien.
Som person var han en jovialisk sällskapsmänniska med många vänner, och några enstaka fiender.
– Någonting måste han ha utstrålat, för varje gång han klev in i ett rum så tog han kommandot. Han var bland annat ordförande i otroligt många sällskap och hade någon slags naturlig auktoritet.
Räknade och räknade
Som professor i fysik vid Stockholms högskola hamnade han i ett sällskap med många skarpa hjärnor där det bland annat funderades mycket runt de globala klimatfrågorna. Men de viktiga upptäckterna om koldioxidens påverkan kan vi paradoxalt nog ha en uppslitande skilsmässa att tacka för. När hans fru, som dessutom var gravid vid tillfället, plötsligt lämnade honom hamnade Svante Arrhenius i en livskris.
– Det året satte han sig på sin kammare och räknade och räknade. Det är ju sådant som görs av datorer på fem minuter nu, men han gjorde allt på papper. Det var hundratusentals ekvationer och ingen annan hade kunnat räkna på det tidigare, berättar Jan Malmborg.
Boken, som är utgiven på Albert Bonniers förlag, har fått fina recensioner och även väckt viss uppmärksamhet internationellt. Men att den nu belönas med Letterstedtska författarpriset på 245 000 kronor kommer som en stor och mycket glad överraskning för Jan Malmborg.
– Det är ju alldeles fantastiskt!
Beowulf får översättarpriset
Samtidigt har Vetenskapsakademien även fattat beslut om Letterstedtska översättarpriset på 165 000 kronor. Det tilldelas Gunnar D. Hansson för översättningen av Beowulf, som kallats för nordliga Europas äldsta bevarade episka diktverk.
Beowulf skrevs ursprungligen på fornengelska och det här är den första svenska översättningen av verket på 70 år, utgiven på Ekphrasis förlag. I efterordet skriver Gunnar D. Hansson också om hur verket, genom en berömd essä av J.R.R. Tolkien, kommit att lägga grunden till den moderna fantasygenren.
Båda priserna kommer att överlämnas vid en prisceremoni på Vetenskapsakademien 24 november i höst.
