Debatt om utvecklingsforskningens osäkra framtid

Under 80-talet var Sverige en stormakt när det gäller utvecklingsforskning, slog Jan Holmgren, professor vid Göteborgs universitet, fast när han berättade om sin egen resa som koleraforskare. Något som bland annat resulterat i det drickbara koleravaccinet Dukoral.

Men på senare år har nerdragningarna inom biståndsekonomin även drabbat tillgången till koleravaccin i många länder.

– Det är viktigt att komma ihåg att det är vaccination – inte vacciner i sig – som räddar liv. Pengar och politik i högre grad än vetenskap avgör om det kommer att vara möjligt att eliminera kolera till 2035, sade han.

Ett dråpslag 2023

Problemen för hela fältet, utvecklingsforskning och global hälsa, stavas minskat engagemang från finansiärerna. Ann-Mari Svennerholm, även hon vaccinforskare, kallar det för en ”gradvis utsvältning” under ett tiotal år.

– År 2023 kom så ett verkligt dråpslag när Sidas bidrag till forskning halverades vilket särskilt drabbade utvecklingsforskningen. Vetenskapsrådets särskilda utlysning för utvecklingsforskning lades också ner. En liknande situation ses i flera länder, framför allt i USA där man lagt ner biståndsmyndigheten USAID, helt stoppat sitt bidrag till WHO och kraftigt minskat forskningsstödet till National Institute of Health.

Värdefullt att se och lära på plats

Varför är det då så viktigt för forskare som bedriver global hälsoforskning att samarbeta med utvecklingsländer? Christopher Sundling, tuberkulosforskare från Karolinska, förklarade det bland annat med vikten av att kunna ta relevanta patientprover. Det behöver göras i så kallade högendemiska länder där smittan har ett starkt fäste. Själv har han samarbetat med bland annat forskare i Tanzania, Mocambique och Zimbabwe.

Malariaforskaren Oliver Billker från Umeå universitet berättade hur värdefullt det varit för hans team med möjligheten att se och lära på den plats där problemen är som störst. Det handlar om att förstå vilka frågor som är viktigast att hitta en lösning på. Men också om att maximera nyttan av det som forskningen resulterar i.

”Virus bryr sig inte om gränser”

Niklas Arnberg, virolog från Umeå som startat Pandemifonden, exemplifierade med hur föredömligt Sverige lyckades hantera ett utbrott av afrikansk svinpest i Västmanland för några år sedan. Det hade inte kunnat ske utan den kunskap som tagits fram med hjälp av forskning finansierad av utvecklingsforskningspengar.

– Vi behöver även i Sverige forska på virus som, även om de inte cirkulerar och orsakar sjukdomar hos människor här, finns i andra delar av världen. Eftersom virus inte bryr sig om gränser kan de komma hit och ställa till problem för oss i framtiden, konstaterade han.

Mörk bild av global hälsokris

Även Anna Maria Ekström, som arbetar med global och sexuell hälsa vid Karolinska, påpekade vikten av att enkelt kunna utbyta information med doktorander på plats i utvecklingsländer. Hon målade upp en mörk bild av den globala hälsokris som uppstått sedan en väldigt stor del av biståndet från bland annat USA dragits bort över en natt. Något som drabbat både hälsosystem och sjukdomsövervakning.

– Det handlar inte bara om pengar utan även om censur. I dag får man där inte längre prata om sexuell reproduktiv hälsa, absolut inte HBTQ, preventivmedel eller sexualrådgivning till exempel.

Hon berättade att all hiv-preventiv verksamhet i Afrika, som varit en fantastisk framgångssaga, i princip upphört sedan början av 2025. Och hon menar att den försämrade sjukdomsövervakningen fått stora konsekvenser för det pågående utbrottet av ebola.

– Vi har tappat kontrollen på vad som händer. Troligen hade smittspridning pågått i månader innan den upptäcktes, det är därför den är så stor. Hade man kunnat fånga in den tidigare och kväsa den hade det inte alls sett ut så här.

”Öka samarbetet med näringslivet”

Symposiet avslutades med en paneldebatt med både finansiärer och yngre och äldre forskare som deltagare. Katarina Bjelke, generaldirektör för Vetenskapsrådet, konstaterade att symposiet med önskvärd tydlighet visat vilken fantastisk forskning Sverige haft inom området och att internationellt samarbete varit en starkt bidragande orsak till framgångarna.

– Men det kanske inte är biståndsmedel, som ger geografiska och andra begränsningar, som är det bästa sättet att finansiera den här typen av forskning på, funderade hon, men betonade samtidigt betydelsen av långsiktigt stöd till yngre forskare som överväger att påbörja studier i den här typen av forskning.

Jessica Martinsson, VD Swedenbio, som organiserar life science-företag i Sverige, ville peka på möjligheterna med ett ökat samarbete med näringslivet.

– Det finns en väldigt livaktig sektor som jobbar med detta med ett kommersiellt fokus. Låt oss kroka arm så tror jag att vi kan göra mer bra saker tillsammans, sade hon.

”Vänd på narrativet”

Jan Holmgren påpekade att det hittills varit relativt tyst när det gäller nerdragningarna. Något han tror hänger ihop med ett minskat engagemang för utvecklingsländer och biståndsfrågor i stort. Under debatten väcktes också förslag om att vända på narrativet, vara tydligare med att beskriva vilka resultat forskningen gett och visa på dess relevans även för oss i Sverige.