Debatt: Låt inte OECD styra svensk forskning

Vetenskapens bidrag till samhället är inte beställningsbar. Så kommenterar Hans Ellegren, ständig sekreterare vid Kungl. Vetenskapsakademien, och Astrid Söderberg Widding, ledamot av Vetenskapsakademien samt rektor vid Stockholms universitet, en nyligen utkommen OECD-rapport i en debattartikel i tidningen Curie.

Hans Ellegren (foto: Markus Marcetic) och Astrid Söderberg Widding (foto: Sören Andersson).
Hans Ellegren (foto: Markus Marcetic) och Astrid Söderberg Widding (foto: Sören Andersson).

Fofin-utredningen, tillsatt av den förra regeringen, ser just nu över organisationen för extern forsknings- och innovationsfinansiering. I samband med detta har utredaren även valt att beställa en rapport från OECD:s policyenhet, Global Science Forum.

Rapporten pekar bland annat på vikten av att forskningen vågar ta ut svängarna och bryta ny mark, något som debattörerna välkomnar. Men samtidigt menar OECD att svensk forskning behöver styras mot att ta sig an det man väljer att kalla för ”samhällsutmaningar”.  Tanken är att forskningen därmed i högre grad ska hjälpa till att åstadkomma samhällsförändringar.

En fråga blir då vem som ska definiera vad en samhällsutmaning är. Enligt OECD skulle det kunna handla om både politiker, olika intressenter och allmänhet. Dessa får då ett direkt inflytande över vad forskarna ska ägna sig åt.

Felaktiga premisser

Debattörerna menar att tankesättet i grunden vilar på felaktiga premisser eftersom det utgår ifrån att det går att beställa vad vetenskapen ska bidra med till samhället. ”Ett sådant synsätt leder till att universitetens autonomi och den akademiska friheten sätts under press i ett scenario där lärosätena framför allt ses som utförare av den forskning och den högre utbildning som samhället – ytterst den rådande politiken – beställer.”

OECD föreslår dessutom att hur väl lärosätena lyckas med att skapa innovationer som kan möta samhällsutmaningar ska spela en roll när statsanslaget för forskning fördelas. Något som de två debattörerna vänder sig mycket starkt emot. ”Här skulle alltså den politiska majoriteten ges spelrum att definiera vad man för stunden anser vara strategiskt och utmanande för samhället, och låta den åsikten styra universitetens grundläggande finansiering”, skriver de.