Wallmarkska priset

Priset utdelas årligen som belöning för rön eller uppfinning som i någon märkligare mån befordrar vetenskapernas och näringarnas framsteg. Vetenskaper som kommer i fråga är matematik, astronomi, tillämpad mekanik, fysik, kemi, mineralogi och teknologi.

Pristagare

2024: Oliver Lindblad Petersen, ”för fundamentalt ny matematisk förståelse av allmän relativitetsteori”.

2023: Saroj Prasad Dash, ”för hans banbrytande forskning kring spintronik i 2D-skikt i nya material, inte minst grafen, samt topologiska och magnetiska skikt”.

2022: Marcus Wilhelmsson, ”för banbrytande forskning kring biomimetiska fluorescenta molekyler och deras nyttjande för utveckling av fluorescensbaserade studier av DNA och RNA”.

2021: Erik Lindahl, ”för framstående beräkningskemiska insatser inom molekyldynamik och biomolekylstrukturers rekonstruktion”.

2020: Erik Wahlén, ”för framstående insatser avseende icke-linjära partiella differentialekvationer, inte minst gällande vattenvågor”.

2019: Yaroslav Kvashnin, ”för hans nyskapande materialmodellering med inriktning mot magnetism och stark elektronkorrelation”.

2018: Håkan Andreasson, ”för hans matematiska analys av Einsteins ekvationer för allmän relativitetsteori med fysikaliskt realistiska materiemodeller”..

2017: Ulf Nilsson, ”för hans forskning kring molekylär igenkänning av syntetiska substanser och naturliga biomolekyler som förenar fundamentala frågeställningar på molekylär nivå med kandidatstudier för nya läkemedelssubstanser”.

2016: Licheng Sun, ”för hans insatser med organisk-syntetiska studier av solcellsmaterial, som lett till nya material vars tillämpning varit en viktig faktor för den starka svenska utvecklingen inom området”.

2015: Paul Barklem, ”för hans nydanande kvantfysikaliska analys av stjärnspektra resulterande i precisionsmätningar av grundämneshalter i stjärnor, särskilt Vintergatans äldsta stjärnor”.

2014: Lars Liljestrand, ”för hans banbrytande och innovativa uppfinning av en ultrasnabb och till högspänningslikströmsbrytare kopplad mekanisk frånskiljare som möjliggör ett högspänt likströmsnät”.

2013: Kaj Nyström, ”för hans arbeten inom icke-linjär harmonisk analys, speciellt studiet av p-Laplaceoperatorn för randvärdesproblem med låg regularitet”.

2012: Christopher Wilson, ”för hans demonstration av den dynamiska Casimireffekten med ett innovativt användande av SQUID-kretsar för att konstruera relativistiska randvillkor”.

2011: Rajeev Ahuja, ”för hans viktiga och internationellt uppmärksammade studier av elektronstrukturen hos kondenserade system under extremt höga tryck”.

2010: Mark Pearce, ”för hans uppfinningsrikedom i instrumentutveckling som resulterat i nya, uppmärksammade rön om förekomsten av antimateria i den kosmiska strålningen” (partikelfysik).

2009: Pernilla Wittung-Stafshede, ”för hennes betydelsefulla studier av proteinveckning ’in vitro’ och ’in vivo’”.

2008: David Haviland, ”för hans rön beträffande utveckling av mesoskopisk fysik”.

2007: Johan Åqvist, ”för betydelsefulla teoretiska studier av dynamik av makromolekyler och dess funktionella betydelse”.

2006: Thomas Laurell, ”för betydelsefulla upptäckter och uppfinningar inom elektrisk mätteknik, speciellt mkrosensorsystem”.

2005: Svante Linusson, tillsammans med Johan Wästlund, ”för [dennes] lösning av slumptilldelningsproblemet genom snillrika bevis för förmodanden av Parisi och Buck-Chan-Robbins”.

2005: Johan Wästlund, tillsammas med Svante Linusson, ”för [dennes] lösning av slumptilldelningsproblemet genom snillrika bevis för förmodanden av Parisi och Buck-Chan-Robbins”.

2003: Stanislav Barabash, ”för sina teoretiska arbeten och framgångsrika rymdexperiment vid utforskandet av solsystemets fysik”.

2002: Bo Andersson, tillsammans med Gösta Gustafsson, ”för Lundamodellen för elementarpartiklar”.

2002: Gösta Gustafsson, tillsammans med Bo Andersson, ”för Lundamodellen för elementarpartiklar”.

2001: Olle Eriksson, ”för hans betydande insatser för den kvantitativa förståelsen av anisotropa magnetiska egenskaper”.

2001: Terry Coquand, ”för hans arbeten inom gränsområdet mellan matematik och datalogi och speciellt för hans lösning av Borels måttproblem”.

2000: Kurt Johansson, för [hans] teoretiska insatser inom matematik/statistisk mekanik.

2000: Eva Lindroth, för [hennes] teoretiska insatser inom atomfysik.

1999: Mikael Akke, för ”hans arbeten rörande nya NMR (kärnmagnetisk resonans) spektroskopiska metoder att studera biomolekylär dynamik på mikro/millisekund-tidsskalan”.

1998: Ulf Danielsson, tillsammans med Bo Sundsborg, ”för [dennes] avgörande insatser inom forskningen om modern supersträngteori”.

1998: Bo Sundsborg, tillsammans med Ulf Danielsson, ”för [dennes] avgörande insatser inom forskningen om modern supersträngteori”.

1997: Kjell Eriksson, ”för hans arbeten rörande stjärnatmosfären”.

1997: Henrik Cederqvist, ”för hans experimentella undersökningar rörande kollisioner mellan högt laddade joner och fullerener”.

1996: Peter Konradsson, ”för hans arbeten inom glykosidsyntes, omfattande dess mekanism, nya syntesmetoder och framställning av biologiskt aktiva föreningar”.

1996: Gottfried Otting, ”för hans studier av makromolekylers vatteninteraktion med NMR-metodik, t ex genom undertryckning av radiation damping eller selektiv excitation”.

1995: Sveneric Johansson, ”för hans gränsöverskridande arbeten inom atomfysik och astrofysik, särskilt högupplösande stjärnspektroskopi med uttnyttjande av The Hubble Space Telescope.

1993: Göran Marklund, för ”hans framstående vetenskapliga och organisatoriska insatser inom svensk rymdforskning”.

1992: Anders Björner, ”för hans viktiga forskningsresultat inom algebraisk kombinatorik”.

1991: Lars Brink, ”för hans insatser inom ett område av den matematiska fysiken, den s.k. strängteorin och supergravitationen”.

1990: Aage Sandqvist, tillsammans med Anders Winnberg, ”för [dennes] arbeten beträffande utforskning av Vintergatans centrala regioner”.

1990: Anders Winnberg, tillsammans med Aage Sandqvist ”för ”[dennes] arbeten beträffande utforskning av Vintergatans centrala regioner”.

1989: Gert Almkvist, tillsammans med Leif Arkeryd, ”för viktiga insatser inom bl. a. invariantteorin, representationsteorin, kombinatoriken och den homologiska algebran”.

1989: Leif Arkeryd, tillsammans med Gert Almkvist, ”för viktiga insatser inom gaskinetiken och teorin för dynamiska system”.

1988: Nils Åslund, för hans utveckling av det datorstödda konfokala mikroskopet.

1987: Arne Meurman, för hans arbeten inom teorin för ändliga enkla grupper speciellt rörande monstergruppen.

1986: Roland Tellgren, för hans insatser för svensk neutronforskning och hans grundläggande studier av vätebundna system.

1985: Torsten Ekdahl, för hans stora insatser i algebraisk geometri.

1985: Björn Engquist, för hans arbeten inom numerisk behandling av partiella differentialekvationer.

1984: Göran Lindblom, för hans spektoskopiska undersökningar över modellsystem för biologiska membraner.

1983: Rickard Lundin, för hans undersökningar av magnetosfärens jonsmmansättning.

1983: Sigward Nilsson, för hans ingående forskningar rörande antiproton-rekationer.

1982: Lars Inge Hedberg, för hans arbeten inom approximationsteorin, speciellt hans lösningar av spektralsyntesproblem för Sobolevrum.

1982: Dan Laksov, för hans betydelsefulla arbeten inom algebraisk geometri speciellt antalsgeometri.

1981: Lennart Lindberg, för utveckling av överlägsen experimentell tekcik och med denna gjorda upptäckter av nya plasmafysikaliska fenomen.

1980: Bengt Gustafsson, för hans betydelsefulla och internationellt uppmärksammade arbeten över stjärnatmosfärer.

1979: John O. Thomas, för experimentell bestämning av elektrontäthetsfördelning i kristallina ämnen.

1978: Eric Welin, för insatser rörande radiometrisk datering av Sveriges berggrund.

1977: Arne Ardeberg, som belöning och understöd av hans forskningsinsattser om de heta stjärnorna och de Magellanska Molnens astrofysik.

1976: Hans Vink, för hans termodynamiska studier av makromolekylära lösningar.

1975: Ludwik Liszka, för hans forskning rörande icke hörbart ljud med låga svängningstal.

1974: Per Ahlberg, ”för hans avhandling ’New Structures, Reactions, Mechanisms and Methods in Carbonium Ion an[d] Carbanion Chemistry’”.

1973: Yngve Domar, ”för hans under en följd av år publicerade matematiska arbeten inom harmonisk analys”.

1972: Bengt Hultqvist, ”för hans forskningsinsatser inom geokosmofysiken, med särskilt beaktade av under hans ledning utförda, raket- och sattelitburna egna experiment”.

1971: Heinz Jacobinski, ”för hans betydelsefulla arbeten inom algebra, särskilt icke-kommutativ algebra”.

1970: Ingmar Bergström,, ”för hans arbeten rörande kärnreaktioner med tunga joner, nya bidrag beträffande den s k kanaliseringseffekten i kristallglitter samt beträffande högexciterade tillstånd hos atomer bildade vid jonstrålepassage genom folier”.

1969: Mårten Landahl, ”för hans arbeten inom gasdynamiken, särskilt gällande företeelserna vid trans- och supersoniska hastigheter, och hans bidrag till förståelsen av tekniskt betydelsefulla hydrodynamiska stabilitetsfenomen”.

1968: Erik Nilsson, ”för hans mångåriga kvartärgeologiska forskningsinsats, med resultat som på senaste år särskilt framlagts i det stora arbetet om södra Sveriges senkvartära historia, geokronologi, issjöar och landhöjningar”.

1967: Karl-Erik Larsson,, ”för hans arbeten över spridningen av långsamma, ’kalla’, neutroner vid passage genom fasta kroppar och vätskor, med betydelsefulla resultat beträffande dessas struktur och egensvängningar”.

1966: Christer Lech, ”för hans djupgående algebraiska undersökningar”.

1965: Petre Jaak, ”för hans insatser inom teorien för differentialoperatörer”.

1964: Bertil Aldman, ”för hans omfattande, av stor omsorg, kritiskt iakttagande och betydande kunnighet präglade arbeten inom trafiksäkerhetsforskningen, redovisade särskilt i avhandlingen ’Biodynamic studies on impact protection’, 1962 vilken bl a på ett förtjänstfullt sätt.

1963: Mats Hillert, ”såsom en uppskattning av dennes omfattande och väsentliga bidrag, teoretiska och experimentella, till förståelsen av reaktionsmekanismen i metaller, särskilt stål, vid nybildning, tillväxt och upplösning av fasta faser”.

1960: Åke Pleijel, ”för hans matematiska arbeten inom egenvärdesteorien samt för hans redigering av Torsten Carlemans samlade skrifter”.

1959: Jöran Ramberg, för hans spektralfotometriska arbeten angående vintergatans struktur.

1958: Einar Stenhagen, för hans arbeten rörande högre fettsyror.

1957: Lars Valter Hörmander, för hans arbeten rörande differentialoperatorer.

1956: Ingvar Lindqvist, för utförande av röntgenkristallografiska undersökningar av vissa dipeptider.

1955: Lennart Carleson, för hans matematiska arbeten, främst inom teorien för analytiska funktioner.

1954: T. Wallmark, space-charge deflection, a new principle for the control of current in electron tubes.

1953: B. Lindblad, för hans fotometriska metod att medelst kinematografisk registrering av solrandens s.k. Flashspektrum exakt bestämma en total solförmörkelses början och slut..

1952: L. J. Gårding, för arbeten rörande partiella differentialekvationer.

1951: O. A. Frostman, för arbeten i potentialteorien.

1950: E. Ö. Bergstrand, för precisionsbestämning av ljusets hastighet och därpå grundad utveckling av den geodetiska mätmetodiken.

1949: C. A. V. Schalén, för praktiska och teoretiska undersökningar av den interstellära materiens konstitution.

1948: B. Edlén, för undersökningar över de högjoniserade atomernas spektra och identifiering av linjer i Wolf-Royets, B-stjärnornas och solkoronans spektrum.

1947: A. K-A. Beurling, étude sur un probléme de majoration jämte senare arbeten inom de analytiska funktionernas teori.

1946: S. M. Claesson, studies on adsorption and adsorption analysies with special reference to homologous series.

1945: C. E. Lindholm, för undersökningar över spektrallinjers breddning och förskjutning.

1943: K. Y. Öhman, för astrofysiska undersökningar, särskilt instrumentkonstruktioner baserade på ljusets polarisation.

1942: B. Lindblad, för undersökningar över de extragalktiska nebulosorna.

1941: J. E. Jorpes, för undersökningar över heparinets kemi och utförandet av heparinbehandling vid blodpropp.

1940: F. D. Carlson, för arbeten inom den analytiska talteorin.

1937: K. H. S. Löfquist, för synnerligen betydelsefull verksamhet inom området för järnets metallurgi.

1936: K. G. Malmquist, för undersökningar inom stjärnstatistiken och i samband därmed utförda fotometriska bestämningar av ljusstyrka och färg hos stjärnor med hög galaktisk latitud.

1935: E. A. Holmgren, för arbeten rörande värmeledningsekvationen och därmed sammanhängande frågor.

1934: E. V. Hulthén, för undersökningar över deuteridernas bandspektra.

1931: K. Y. Öhman, spectrophotometric studies of B, A and F type stars.

1930: K. D. R. Myrbäck, för arbeten om kornäggvitan och dess omvandlingar.

1930: I. Waller, för arbeten över rötngenstrålarnas interferens och dispersionsteori.

1928: D. Enskog, för hans bidrag till den kinetiska teorin för vätskor och gaser.

1927: T. G. T. Carleman, les fonctions quasianalytiques.

1926: K. A. W. Gyllenberg, katalog von 11800 sternen der zone+35′ bis +40′ ag lund.

1924: K. A. Vesterberg, för arbeten över silikaternas kemi samt över hartssyror.

1921: C. W. Ossen, versuch einer kinetischen theorie der kristallinischen flüssigkeiten I-II.

1919: M. Nyrén, mouvement propre de 633 étoiles.

1918: B. A. L. Holmber, för stereokemiska undersökningar.

1918: J. G. Palmgren, die eulysite von södermanland.

1917: A. M. Johansson, eine neue formel für berechnung von serien in linienspektren.

1917: C. V. L. Charlier, för arbeten över stjärnstatistiken.

1915: C. V. A. Charlier, arbeten på matematikens och astronomiens område.

1914: H. von Zeipel, recherches sur la constitution des amas globulaires.

1913: C. W. Oseen, sur les formules de green généralisées qui se présentent en l’hydrodynamique.

1912: Albert Atterberg, studier öfver jordanalyser.

1911: T. Svedberg, über einen neuen beweis für die körperliche existens der moleküle, 1-3.

1910: P. J. Holmquist, studien über granite von schweden.

1909: H. V. Euler, växtkemi, dess grunder och resultat.

1908: N. C. Dunér, über die rotation der sonne.

1908: P. G. D. Granqvist, arbeten öfver den elektriska ljusbågen.

1907: H. von Zeipel, två astronomiska arbeten.

1906: J. V. Sandström, den praktiska tillämpningen af den bjerknesska cirkulationsteorien på meteorologiska och hydrografiska problem.

1905: C. V. L. Charlier, die mechanik des himmels.

1904: I. Fredholm, sur une classe d’équations fonctionelles.

1904: D. Strömholm, afhandlingar öfver dubbelsalter af kvicksilfverklorid och superjodid.

1902: Ö. Bergstrand, astrofotografiska arbeten utgifna 1896-1900.

1902: A. Gullstrand, allgemeine theorie der monochromatischen aberrationen und ihre nächsten ergebnisse für die ophthalmologie.

1901: K. Ångström, intensité de la radiation solaire á Ténérifa.

1901: I. Bendixon, sur les couches définites par les équations différentielles.

1900: V. Bjerknes, ueber einen hydrodynamischen fundamentalsatz und seine anwendung besonders auf die mechanik der atmosphäre und des weltmeeres.

1899: T. R. Thalén, sur la détermination absolue des longueurs d’onde de quelques raises du spectre solaire.

1898: B. Hasselberg, untersuchungen der metalle im elektrischen flammenbogen.

1897: A. E. Törnebohm, grunddragen af det centrala skandinaviens bergsbyggnad.

1896: O. Widman, afhandlingar om derivat af fenylhydrazin.

1893: N. C. Dunér, recherches sur la rotation du soleil.

1891: W. C. Brögger, die mineralien der syenit-pegmatit-gänge der südnorwegischen augit- und nephelin-syenite.

1890: Sophie Kowalewski, sur la rotation d’un corps solide autour d’un point fixe.

1890: E. Jäderin, konstruktion af en apparat att medelst metallsträngar uppmäta geodetiska baslinier.

1889: L. Holmström, strandliniens förskjutning å sveriges kuster.

1888: A. Berger, déduction de quelques formules analytiques d’un théorème élémentaire de la théorie des nombres.

1886: N. C. Dunér, sur les étoiles á spectre de la troisiéme classe.

1886: P. Klason, afhandlingar innehållande kemiska undersökningar öfver cyan- och rhodan-föreningar.

1884: S. O. Pettersson, om vattnets och isens egenskaper.

1884: E. Pfannenstiehl, teorien för partiela differentialeqvationer af andra ordningen med två oberoende variabler.

1883: H. Gyldén, undersökningar om teorien för himlakropparnes rörelser.

1883: R. Tigerstedt, tre fysiologiska afhandlingar.

1882: M. Blixt, oftamomentriska undersökningar öfver muskelelasticiteten.

1881: G. Dillner, definita integraler af komplexa funktioner.

1881: P. T. Cleve, fortsatta undersökningar öfver de sällsynta jordarterna.

1881: L. F. Nilson, fortsatta undersökningar öfver de sällsynta jordarterna.

1880: G. de Laval, uppfinning af separator.

1879: A. Möller, planeten pandoras rörelse.

1878: J. P. Ljungström, förbättrade konstruktioner af landmäteriinstrument.

1877: M. Wiberg, logaritmtabeller beräknade och stereotypade med en af honom konstruerad räknemaskin.

1875: Erik Edlund, théorie des phénomènes électriques.

1874: C. A. Ångström, åtskilliga maskinkonstruktioner.

1874: A. G. Theorell, konstruktion af en elektrisk pendel och af en apparat att inom ett visst rum hålla temperaturen konstant.

1872: W. Wenström, ny konstruktion af vattenturbiner.

1871: A. G. Theorell, för hans meteorologiska registreringsapparat.

1870: A. J. Ångström, om solens normala spektrum.

1870: T. R. Thalén, två afhandlingar om metallernas och jodgasens spektra.

1869: Hj. Holmgren, integration af en allmännare differential-eqvation af andra ordningen.

1869: A. G. Theorell, uppfinning af en registreringsapparat för meteorologiska observationer.

1868: R. Rubenson, meteorologiska observationer hvar timme i uppsala.

1868: E. Boethius, uppfinning av korkskärningsmaskin.

1867: A. E. Nordenskiöld, utredning af spetsbergens geografiska och geologiska förhållanden.

1867: C. W. Blomstrand, utredning af spetsbergens geografiska och geologiska förhållanden.

1867: N. C. Dunér, utredning af spetsbergens geografiska och geologiska förhållanden.

1867: P. T. Cleve, ammoniakaliska platina-föreningar.

1866: Hj. Holmgren, differentialkalkylen med indices af hvad natur som helst.

1866: A. J. Ångström, de fraunhoferska linierna.

1866: T. R. Thalén, de fraunhoferska linierna.

1865: Alex Lagerman, maskin till tändstickors förfärdigande.

1864: O. J. Aquilon, uppfinningen af en s. K. Universalgängkloppa.

1863: O. Byström, uppmuntran för den af honom konstruerade hydropyrometern.

1862: E. Edlund, undersökningar om de vid fasta kroppars volumförändring uppkommande värmefenomener.

1860: Eduard Scheutz, uppfinning af en rotationsångmaskin.

1859: C. J. Malmsten, differential-eqvationers integrering.