Edlundska priset

Priset utdelas årligen för forskningsarbeten inom matematik, astronomi, fysik eller kemi. Läs gärna exempel på vilken typ av arbeten som belönats under Tidigare pristagare nedan. Mottagaren av priset ska vara svensk medborgare.

Alla tidigare pristagare

2026: Emma Sparr, ”för gränsöverskridande forskning som gett mekanistisk molekylär förståelse av permeabilitet hos membraner. Forskningen har även bidragit till insikter kring sjukdomsprocesser beroende på membranmedierad proteinaggregation”.

2025: Dan Petersen, ”för enastående bidrag inom algebra, geometri och topologi med tillämpningar inom talteori”.

2024: Anna Delin, ”för betydelsefulla bidrag till den teoretiska beskrivningen av magnetiska och kvantfenomen i nanosystem och för utveckling av kopplade spinn-gitter dynamiska simuleringar”.

2023: Daniel Strand, ”för hans nyskapande forskning avseende mekanistiskt inspirerade lösningar av klassiska problem i syntes av naturprodukter och andra funktionella molekyler”.

2022: Patrik Thunström, ”för nyskapande studier av elektronstruktursteori, speciellt avseende multikonfigurationseffekter och kvantmekanisk sammanflätning”.

2021: Anders Bergman, ”för banbrytande insatser inom dynamiska processer hos magnetiska material”.

2020: Cecilia Holmgren, ”för framstående forskning avseende slumpmäsiga kombinatoriska strukturer, speciellt olika typer av slumpträd”.

2019: Michael Björklund, ”för hans framstående matematiska tillämpningar av ergodteori och analys av gitterstrukturer”.

2018: Kimberley Dick Thelander, ”för hennes utveckling av nya kristallfaser av halvledarmaterial i nanotrådar, och förståelsen av hur dessa faser bildas samt korrelationen mellan nanotrådarnas kristallstruktur och fysikaliska egenskaper”..

2017: Kenneth Wänmark, ”för hans genombrott inom forskning kring järn-baserade sensitorer för färgämnessolceller”.

2016: Göran Johansson, ”för insatser inom kvantinformatik där han förutom teoretisk problemlösning även samverkat med experimentella grupper, vilket bland annat lett till påvisandet av den så kallade dynamiska Casimireffekten”.

2015: Anders Karlsson, ”för hans viktiga och nyskapande arbeten i ergodteori och teorin för dynamiska system med geometriska tillämpningar”.

2014: Erik Johansson, ”för hans utveckling av en banbrytande biokemi och grundläggande upptäckter i området eukaryot DNA-replikation”.

2013: Carlota Canalias, ”för att ha utvecklat nya icke-linjära optiska material och realiserat den första spegellösa optiska parametriska oscillatorn”..

2012: Maria Falkenberg Gustafsson, ”för hennes arbeten om transkriptionen av mitokondrie-DNA, speciellt konstruktionen av det första in vitro-systemet, studier av sjukdomsframkallande mutationer inom replikationsmaskineriet och relationer till åldrandet”.

2011: Volodymyr Mazorchuk, ”för hans viktiga och internationellt uppmärksammade insatser inom algebran, speciellt representationsteorin för Liealgebror”..

2010: Olof Ramström, ”för hans studier av dynamisk kombinatorisk kemi och utveckling av viktiga verktyg för selektiv organisk syntes”..

2009: Björn Davidsson, ”för hans nyorienterande och banbrytande insatser avseende kometkärnors gasutflöden, massa och topografi”.

2008: Pär Kurlberg, ”för hans arbeten inom talteorin med anknytning till matematisk fysik och dynamik, speciellt studiet av så kallat kvantkaos”.

2007: Gunilla Borgefors, ”för betydande insatser inom bildanalys med digitala metoder, innefattande såväl utvecklandet av nya metoder som specifika tillämpningar”.

2006: Per Delsing, ”för betydelsefulla upptäckter inom en-elektronik”.

2005: Jesper Sollerman, ”för hans betydelsefylla arbeten inom observationell astrofysik, speciellt rörande gammastrålningsutbrott och deras samband med supernovor”.

2005: Göran Östlind, ”för hans betydelsefulla arbeten inom observationell astrofysik, speciellt galaxbildning i det tidiga universum och i Vintergatans närhet”.

2003: Carsten Person, för ”sin tillämpning av komplexa matematiska analysmetoder på biologiska och medicinska problem”..

2002: Peter Brzezinski, ”för hans undersökningar av enzymet cytokromoxidas”.

2002: Bernt Lindström, ”för hans forskning i kombinatorik och hans pionjärarbete med att introducera detta område i Sverige”.

2001: Mikael Eriksson, ”för hans avgörande insatser för konstruktion av MAX-laboratoriets i Lund acceleratorer för synkrotronljus”.

2000: Mats Carlsson, ”för hans teoretiska arbeten inom solfysik, som har lett till ett genombrott av förståelsen för hur solens yttre atomsfär, kromosfären, upphettas”.

2000: Ariel Goobar, ”för hans insatser i det banbrytande experiment som har lyckats detektera frekvensen av avlägsna supernovor och därmed etablera ett värde för den kosmologiska konstanten som tyder på att universums expansion accelererar”.

1999: Gunnar Ingelman, ”för hans insatser när det gäller att förstå fundamental växelverkan på kvark och leptonivå”.

1998: Christer Borell, ”för hans framträdande insatser inom geometri, Brownsk rörelse och finansiell matematik”.

1997: Dag Hanstorp, ”för hans studier av negativa joner”.

1997: Hans Persson, ”för hans studier av kvantelektrodynamiska effekter hos högt laddade joner”.

1996: Conny Carlberg, ”för hans insatser inom den extrema precisionsfysiken, särskilt noggranna bestämningar av atommassor”.

1995: Stenbjörn Styring, ”för hans studier av mekanismer för elektronöverföring i fotosystem II”.

1995: Ramon Wyss, ”för hans internationellt uppmärksammade insatser för förståelse av atomkärnors beteende under extrema betingelser”.

1993: Jan Boman, ”för hans arbete inom matematisk analys speciellt radontransformation och forgetransformation”.

1993: Per Sjölin, ”för hans viktiga insatser inom matematisk analys, speciellt harmonisk analys”.

1992: Torbjörn Sjöstrand, ”för hans grundläggande studier av hur komplicerade sluttillstånd utvecklas ur elementära kollisionsprocesser mellan elementarpartiklar”.

1991: Lars E.B. Johansson, ”för hans insatser inom kortvågig radioastronomi för studier av interstellära molekyler”.

1991: Bo Thidé, ”för den exeptionella upptäckten av simulerad elektromagnetisk strålning från jonosfären och utnyttjandet av denna för studier av rymdplasma”.

1990: Michael Benedicks, ”för hans arbete om iteration av avbildningar”.

1990: Peter Sjögren, ”för hans studier i harmonisk analys och potentialteori, speciellt i symmetriska rum”.

1989: Ulf Wahlgren, ”för hans kvantmekaniska undersökningar av kemiska, intressanta modellsystem speciellt komplex av övergångsmetaller”.

1989:  Lindblad, Göran, ”för hans teoretiska stuier av irreversibla processer i kvantmekaniska system”.

1988: Siv Osterman-Golkar, ”för hennes idérika insatser inom miljötoxikologisk forskning vid Stockholms universitet, främst reaktionskinetisk karaktärisering av kemiska mutagener och carcinogener samt därpå grundade metoder för kemisk dosimetri och riskuppskattning”.

1987: Bo Berndtsson, ”för hans arbeten om analytiska funktioner av flera komplexa variabler och deras integralrepresentationer”.

1986: Åke Hjalmarsson, ”för hans insatser inom den molekylära astrofysiken”.

1985: Stig Åsbring, ”för hans ingående kristallografiska studier av koordinations- och bindningsförhållanden, valensfördelning och mekanismer vid fasomvandlingar hos övergångselementoxider”.

1984: Hans Rickman, ”för hans betydelsefulla och metodiskt eleganta undersökningar av kometernas ursprung, uppbyggnad och utveckling”.

1983: Clas Löfwall, ”för stora insatser i algebran, speciellt differentiell graderad algebra och lokal algebra”.

1982: Lennart Nordh, tillsammans med Göran Olofsson, ”för deras banbrytande insatser inom infrarödastronomin”.

1982: Göran Olofsson, tillsammans med Lennart Nordh, ”för deras banbrytande insatser inom infrarödastronomin”.

1981: Lennart Kenne, ”för hans strukturutredningar av immunologiskt viktiga bakteriepolysackarider”.

1980: John Rundgren, tillsammans med Göran Malmström, ”för deras beräkningar över LEED (Low Energy Electron Diffraction) vid metall-lristallytor, som visat existensen av resonans-nivåer av ”RYDBERG-form”.

1980: Göran Malmström, tillsammans med John Rundgren, ”för deras beräkningar över LEED (Low Energy Electron Diffraction) vid metall-lristallytor, som visat existensen av resonans-nivåer av RYDBERG-form”.

1979: Björn Dahlberg, ”för hans arbeten om harmoniska funktioner i Lipschitzområden”.

1978: Stig Andersson, ”för framstående experimentella insatser inom ytfysiken”.

1977: Kjell-Ove Widman, ”för hans samlade produktion om existens och regularitet av lösningar till viktiga differentialekvationsproblem”.

1976: Albin Lagerkvist, ”för hans forskning rörande tvåatomiga molekylers spektroskopi”.

1975: Torbjörn Wermark, ”för hans tillämpning av isotoptekniska metoder på miljöproblem, orsakade av tunga metaller, särskilt kvicksilver och kadmium”.

1974: Jan Stenflo, ”för hans solfysiska studier, särskilt beträffande solens magnetfält”.

1973: Per Enflo, ”som belöning för hans lösning av Banach’s basproblem”.

1972: Hans Ryde, ”för hans arbeten som lett till upptäckten av fasövergångar, fasomvandlingar, i själva atomkärnan, den s k nukleära Meissner-effekten”.

1971: Salo Gronowitz, ”för hans i ’Arkiv för Kemi’ publicerade arbeten över heterocykliska föreningars kemi”.

1970:  Holmberg, ”för hans betydelsefulla undersökningar om galaxernas utveckling bl a framlagda i ’A study of external galaxies’, ’Arkiv för Astronomi’ 1964”.

1969: Einar Lindholm, ”för den serie av molekylstötsamarbeten som han initierat och lett, ägnad jonisation av enkla molekyler genom elektronbyte och efterföljande jonsönderfall”.

1968:  Öhman, ”för hans idérika och av elegant instrumentkonst präglade astrofysikaliska arbeten, särskilt på solforskningens område”.

1967: Hilding Slätis, ”för hans betaspektroskopiska arbeten, speciellt ’Acceleration of electrons in the semicircular photographic recording beta-ray spectrograph’”.

1966: Krister Kristiansson, ”för hans arbeten över kosmisk strålning”.

1965: Carl Bernard Frankenhaeuser, ”såsom belöning för hans arbeten avseende nervimpulsregistrering med avancerad elektronisk teknik enligt den s k ’voltage-clamp’-tekniken och den teori med kvantitativ fysikalisk tolkning av de registrerade förloppen under nervimpulsen såsom betingade av.

1964: Maire Jaarma, ”för en undersökning av ett sackarossyntetiserande enzym i potatisknölar”.

1964: Arnold Lundén, ”för undersökning av zonfasomvandling i fasta salter”.

1963: Olof Hanner, ”för hans vetenskapliga arbeten inom området topologi (delvis publicerade i ’Arkiv för matematik’)”.

1962: Bo Lehnert, ”för hans forskarinsatser inom magnethydrodynamiken och dess tillämpningar inom plasmafysiken, vilka bl.a. redovisats i en serie arbeten i ’Arkiv för fysik’ från 1952 t.o.m. 1961-62”.

1961: K. Myrbäck, ”för hans banbrytande arbeten inom enzymkemins område” [Herr Myrbäck deltog inte i detta ärendets behandling].

1960: Sixten Abrahamsson, ”för dennes arbeten över kristallstrukturerna hos fettsyror med långa, grenade kedjor”.

1960: Christer Lech, för gradualavhandlingen ”Three papers connected with algebraic geometry”.

1959: Gunnar Erlandsson, ”för mikrovågspektrometiska undersökningar över molekylers byggnad”.

1959: Inga Fischer-Hjalmars, för kvantteoretiska studier över molekylers byggnad.

1958: Per Olof Fröman, för hans avhandling ”Alpha Decay of Deformed Nuclei”.

1957: Gunnar Larsson-Leander, för hans spektralanalytiska och fotometriska arbeten över Nova DK Lacertae (1950) samt förmörkelsevariabeln 31 Cygni publicerade i Stockholms observatorium annaler Bd 17 och 18.

1956: Anders Reiz, för hans i Vetenskapsakademiens Handlingar (IV) Bd 2. nr 5 publicerade avhandling ”Meridian Observations of Faint AG Stars”.

1955: Bengt Kleman, för hans i ”Arkiv för fysik” publicerade bandspektroskopiska undersökningar.

1953: Hans Rådström, för hans i ”Arkiv för matematik” publicerade avhandling ’Convexity and norm of topological groups’.

1952: Anders Byström, som belöning för hans i ”Arkiv för kemi” publicerade arbeten rörande alkaliantimonfluoriders byggnad.

1946: Karl Gustav Malmfors, som belöning för dennes i ”Arkiv för matematik, astronomi och fysik” Band 32 Häfte 3 publicerade avhandling ”Determination of the Orbits of the Field of a Magnetic Dipole with Applications to the Theory of the Diurnal Variations of Cosmic Radiation”.

1944: Åke Pleijel, för dennes i akademiens skrifter publicerade matematiska avhandlingar.

1942: Jöran Ramberg, för hans i Stockholms observatoriums annaler publicerade gradualavhandling: “A Spectrophotometric Study of the Central Parts of the Regions of the Hyades and Praesepe”.

1941: Per J. M. Ohlin, för hans i ”Arkiv för matematik, astronomi och fysik” publicerade avhandling ”Determination of h/e from the Short Wave-Length Limit of the Continuous X-Ray Spectrum”.

1931: Ragnar Nilsson, i egenskap av författare till den i ”Arkiv för kemi, mineralogi och geologi” år 1930 publicerade avhandlingen ”Studien über den enzymatischen Kohlenhydratabbau”.

1926: Gustaf Hellsing, med anledning av hans i ”Arkiv för kemi, mineralogi och geologi” publicerade avhandlingar angående svensk skifferoljas sammansättning och bildningssätt.

1926: E. Hogner, med föranledande av hans i ”Arkiv för matematik, astronomi och fysik” publicerade avhandlingar angående svallvågor efter skepp.

1920: H. E. Hamberg, ”såsom belöning för hans vetenskapliga arbeten, enkannerligen avhandlingarna ’Storleken av temperaturens dagliga variationer på den skandinaviska halvön’, ’Åskdagarnas frekvens i Sverige 1730-1915.’ och ’Fréquence de la gréle en Suéde 1865-1917.’”.

1916: Håkan Sandqvist, som belöning för avhandlingen ”Eine hochvisköse, lichtempfindliche Wasserlösung zweier starken Säuren”.

1904: C. Benedicks, Elektriska ledningsmotståndet hos stål och rent järn.

1903: H. von Koch, Applications nouvelles de la fonction exponentielle.

1902: H. Petrini, arbeten i potentialteori.

1901: O. Widman, fyra kemiska afhandlingar.

1900: H. H Hildebrandsson, Quelques recherches sur les centres d´action de l´atmosphére.

1898: K. Bohlin, Formeln und Tafeln zur gruppenweise Berechnung der allgemeinen Störungen benachbarter Planeten.

1898: V. Carlheim-Gyllensköld, Sur la forme analytique de l´attraction magnétique de la terre, exprimée en fonction de temps.

1895: H. G. Söderbaum, tillsammans med P. W. Abenius, för [dennes] inlägg i den kemiska vetenskapen genom upptäckten af formoiner och tetraketoner, studiet af deras reaktionsförhållanden och uppvisande af tautomera omlagringar inom formoinmolekylen.

1895: P. W. Abenius, tillsammans med H. G. Söderbaum, för [dennes] inlägg i den kemiska vetenskapen genom upptäckten af formoiner och tetraketoner, studiet af deras reaktionsförhållanden och uppvisande af tautomera omlagringar inom formoinmolekylen.