Kungl. Vetenskapsakademien har lämnat ett yttrande över Justitiedepartementets förslag till en ny lag om rymdverksamhet. Akademien är positiv till den föreslagna regleringen men lämnar synpunkter på miljö- och hälsokonsekvenser, hantering av rymdskrot, elektromagnetisk strålning från satelliter samt Rymdstyrelsens ansvar.
Yttrandet i sin helhet
Yttrande om utkast till lagrådsremiss En ny lag om rymdverksamhet (Ju2026/01714)
Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) yttrar sig över Justitiedepartementets utkast till lagrådsremiss En ny lag om rymdverksamhet. KVA är positiv till kommande reglering, men önskar nedan framföra några kommentarer rörande miljö- och hälsokonsekvenser, verksamhetsutövarens ansvar för rymdskrot, oavsiktlig elektromagnetisk strålning från satelliter, samt Rymdstyrelsens omfattande ansvar.
Kommentarer angående påverkan på miljö och hälsa
Satelliter är viktiga instrument för diverse forskningsändamål. Samtidigt är en konsekvens av förändrade ljusförhållande och rymdskrot att astronomernas möjligheter att göra traditionella observationer av ljussvaga stjärnor och fenomen försämras. Även hälsa och miljö påverkas och KVA välkomnar att hälsa och miljö beaktas i den nya lagen. Däremot efterfrågar vi tydligare definitioner av vad som avses med just hälsa och miljö. Detta gäller framför allt uppskjutning (från Sverige) och den påverkan som satelliter har på hur himlavalvet ser ut. Det senare kan tyckas trivialt, men är det inte. Många växter och djur, inklusive människan, är beroende av mörker. Djur och växter är också beroende av att “tolka” stjärnhimlen, dels för att orientera sig och hitta mat, dels för sin fortplantning. Ett exempel bland många är att blåstångens fortplantning är synkroniserad med månens faser. Med ett växande antal satelliter, rentav hela flottor av satelliter, och rymdskrot i stora mängder, kommer vår perception av himlen att förändras. Hur påverkar det vår miljö och vår hälsa? Är det ens förenligt med en god miljö och hälsa att från Sverige sända upp en satellitflotta?
KVA är också bekymrad av de aktuella forskningsresultat som pekar på att det i samband med uppskjutning och förbränning skapas föroreningar som påverkar atmosfären. Detta bör beaktas i tillståndsprocessen.
Verksamhetsutövarens ansvar för rymdskrot
Verksamhetsutövaren bör redan vid tillståndsprocessens början (2 kap. 13§ i lagtexten) redovisa en plan för hur rymdföremålet ska tas bort och när. Utredningens förslag att verksamhetsutövaren bör säkerställa att ett rymdföremål, senast 25 år efter att verksamheten avslutades, överförs till atmosfären eller en omloppsbana där det inte kan orsaka skada för annan verksamhet, är otillräckligt: När verksamheten är avslutad ska rymdföremålet avlägsnas snarast möjligt. Vidare är det inte tillräckligt att göra en referens till ett överförande av rymdföremålet till atmosfären utan att ta hänsyn till eventuell miljöpåverkan (se även föregående stycke). Det är särskilt viktigt eftersom det planeras tiotusentals om inte hundratusentals rymdföremål i låg omloppsbana för implementering under en snar framtid.
Oavsiktlig elektromagnetisk strålning från satelliter
För passiva vetenskapliga användare av radiovågsspektret, särskilt radioastronomin, utgör oavsiktlig elektromagnetisk strålning (unintentional electromagnetic radiation, UEMR) från satelliters ombordelektronik ett växande problem, eftersom observationerna är beroende av extremt svaga signaler. Inom ISO pågår arbete med internationella gränsvärden för UEMR från satelliter i låg omloppsbana (ISO/AWI TR 26701). KVA anser därför att det i tillståndskravet i 2 kap. 2 § första stycket 6, där förenlighet med ITU:s regler om radiofrekvenser och banpositioner krävs, även bör anges att relevanta ISO-standarder och riktlinjer för begränsning av UEMR ska uppfyllas.
Rymdstyrelsens omfattande ansvar
Vi instämmer med andra remissinstanser som har tagit upp att Rymdstyrelsens omfattande ansvar kan medföra intressekonflikter. En och samma myndighet ska alltså främja rymdverksamhet, vara tillståndsmyndighet och granskande myndighet. Det kan handla om verksamhet som inte får tillstånd och vill överklaga, men även om verksamhet som får tillstånd men som annan berörd part vill överklaga. Hur ska myndigheten förväntas hantera detta? En möjlighet vore att inrätta en tillsynsmyndighet eller ge annan myndighet i uppdrag att överta vissa uppgifter från Rymdstyrelsen.
Beslut i detta ärende har fattats av ständiga sekreteraren efter förberedande arbete av John Conway, Sofia Feltzing, Jan-Erik Wahlund och Göran Östlin (samtliga ledamöter i klassen för astronomi och rymdvetenskap).
Ellen Moons, Ständig sekreterare
