Synpunkter på betänkande av 2020 års Alunskifferutredning

Vetenskapsakademien har lämnat synpunkter på betänkandet Utvinning ur alunskiffer – Kunskapssammanställning om miljörisker och förslag till skärpning av regelverket av 2020 års Alunskifferutredning.

Utredningen redovisar EU:s stora importberoende av innovationskritiska metaller, samt ger en god sammanställning av befintlig kunskap och kunskapsluckor rörande alunskiffer i Sverige – dess metallinnehåll, exploatering och miljökonsekvenser. Exploatering av liknande bergarter i andra länder redovisas mer kortfattat. Vetenskapsakademien anser att detta skulle kunna utvecklas för att säkerställa att internationella erfarenheter kan tillgodogöras.

Som vid all gruvverksamhet medför brytning av alunskiffer, utvinning av dess metallinnehåll och avfallshantering miljörisker och måste även vägas mot alternativ markanvändning. Alunskifferns komplexa sammansättning, som innefattar låga halter av ett stort antal metaller, medför dock att särskilda frågeställningar måste beaktas. Generellt behöver kunskapsläget rörande alla steg i utvinningsprocessen förbättras. Inte minst om processer i mark och vatten. Den största osäkerheten rör dock tekniken för extrahering av skifferns metallinnehåll. Enligt vad som redovisas i ett av utredningens särskilda yttranden är den enda idag kända teknik som kan tillämpas lakning. Beprövad, miljösäker metodik för lakning i industriell skala saknas för närvarande. Vetenskapsakademien noterar att strikt tillämpning av miljöbalkens försiktighetsprincip, så som den redovisas i utredningen, skulle kräva att sådan teknik utvecklas och redovisas innan exploatering kan tillåtas.

Alunskiffer innehåller uran. Miljöbalkens bestämmelse som omöjliggör tillstånd till gruvdrift för att utvinna uran, och även för slutförvar av uranhaltigt gruvavfall, kan därför utgöra ett hinder för exploatering av alunskiffer. Vetenskapsakademien stödjer utredningens förslag att frågan hanteras inom en aviserad översyn av förbudet mot utvinning av uran.

Alunskifferns sammansatta karaktär och avsaknaden av tillgänglig, beprövad och tillförlitlig teknik för utvinning av dess metaller gör att det enligt betänkandet finns skäl att överväga en särreglering. Vetenskapsakademien instämmer i denna bedömning. Akademien anser vidare att man utöver utredningens förslag även bör överväga mer ingripande bestämmelser i befintlig lagstiftning.

Som obunden, icke-statlig organisation är akademien en välrenommerad remissinstans för i första hand forskningsrelaterade frågeställningar. I och med att Vetenskapsakademien omfattar alla forskningsområden kan frågor inom alla ämnesområden behandlas, samtidigt som komplexa frågor kan belysas ur många perspektiv.