Vid Vetenskapsakademiens senaste allmänna sammankomst den 6 maj valdes tre nya svenska ledamöter in, två i klassen för matematik och en i klassen för humaniora och för framstående förtjänst om vetenskap. De nya ledamöterna forskar bland annat om dynamiska system och komplex geometri och har använt sig av forntida DNA som ett verktyg inom arkeologin.
Klassen för matematik
Danijela Damjanović är professor i matematik vid KTH och forskar inom dynamiska system och ergodisk teori. Dessa områden handlar om hur komplicerade system förändras över tid och om att utforska det kvalitativa långsiktiga beteendet hos kaotiska system. Sådana matematiska modeller används bland annat inom fysik och andra naturvetenskaper.
Damjanović studerar släta dynamiska system med olika symmetrier och undersöker hur dessa symmetrier påverkar dynamiken. Hennes forskning har kopplingar till Liegrupper och gruppverkningar av hög rang på homogena rum. Hon har gjort flera uppmärksammade bidrag till rigiditetsteorin inom dynamiska system, och har särskilt studerat hur symmetrier hos kaotiska system kan tvinga fram ytterligare symmetrier och i vissa fall göra systemen möjliga att beskriva med algebraiska modeller.
David Witt Nyström är professor i matematik vid Institutionen för matematiska vetenskaper vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet. Hans forskningsområde är komplex geometri, ett område inom matematiken som studerar avancerade geometriska strukturer med hjälp av komplexa tal. Hans forskning har också kopplingar till global pluripotentialteori och närliggande områden såsom konvex geometri.
De frågor han studerar handlar bland annat om geodeter i rum av Kählermetriker, volymer av kohomologiklasser och icke-arkimedisk Kählergeometri. En central del av hans forskning handlar om den så kallade Yau–Tian–Donaldsons förmodan, som relaterar existensen av vissa Kählermetriker till stabilitetsbegrepp inom geometrin. Witt Nyström har utvecklat nya metoder för att studera dessa frågor, bland annat genom att formulera problem i termer av filtreringar och genom att använda verktyg från pluripotentialteori och icke-arkimedisk geometri.
David Witt Nyström, Göteborgs universitet
Klassen för humaniora och för framstående förtjänst om vetenskap
Anders Götherström är professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet samt en av grundarna av Centrum för paleogenetik. Under sin karriär har han arbetat med att använda genetisk information för att belysa arkeologiska frågeställningar. Han är en pionjär när det gäller att etablera studier av forntida DNA som ett verktyg inom arkeologin. Ett exempel är analyser av DNA från harts som tuggats av människor på Västkusten under stenåldern. Resultaten avslöjade både individernas ursprung och en allvarlig tandinfektion. Men även vad de ätit precis dessförinnan. Mycket av hans forskning har ägnats åt stenåldern och hur jordbruket spreds över Europa. Under senare år har dock fokus i högre grad legat på järnålder, vikingatid och medeltid, framför allt genom studier av människor.
Genom att analysera arvsmassan hos cirka 17 000 nutida individer i kombination med genetiska data från arkeologiska material kunde han se hur genflöden format befolkningen i Skandinavien från omkring år 0 och framåt. Studien visade bland annat ett tydligt genflöde från väst som nådde hela Skandinavien under vikingatid. Men även influenser från öst som särskilt präglat Gotland och Mälardalen under samma period. Tillsammans med analyser av material från krigsfartyg, fornborgar, båtgravar och medeltida begravningsplatser gav det en samlad bild av hur människor rört sig och interagerat i regionen.
Anders Götherström kommenterar ofta sin forskning i media och håller föreläsningar för allmänheten. Bland de upptäckter som väckt störst uppmärksamhet är studierna av DNA från en krigare begravd i Birka som visade sig vara en kvinna.
