Vetenskapsakademien anser att så kallade naturbaserade klimatlösningar kan vara av stor vikt för att åstadkomma negativa utsläpp av växthusgaser. Men detta lyfts inte fram i tillräckligt hög grad i den nya Klimatpolitiska vägvalsutredningen. Det är en av synpunkterna i ett yttrande från Akademien som skickades in för en tid sedan.
Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) välkomnar planerna på en svensk strategi för nettonegativa utsläpp av växthusgaser. Negativa utsläpp bedöms vara en nödvändighet för att nå klimatmålen framöver. Det handlar om att utsläppen ska vara mindre än noll, det vill säga att halten av växthusgaser i atmosfären sänks. Detta kan uppnås genom tekniker för att fånga in och lagra koldioxid i geologiska formationer, bio-CCS. Men även genom att träd och andra grödor tar upp koldioxid på naturlig väg som lagras i bland annat skogs- och jordbruksmark.
Fokus i den Klimatpolitiska Vägvalsutredningen ligger dock i hög grad på bio-CCS. ”KVA stöder rent allmänt förslaget om en satsning på bio-CCS men konstaterar att medan utredningen lägger stor vikt vid detta så ges inte samma prioritet i närtid till åtgärder för att öka kolinlagringen i skog och jordbruksmark.”, skriver Vetenskapsakademien. Detta kan vara problematiskt eftersom det finns stora osäkerheter kring en storskalig användning av teknik med bio-CCS.
Inga förslag om skogsmarken
KVA vill därför särskilt rikta blicken mot naturbaserade lösningar för att bevara och öka kolinlagring i skogar, våtmarker, hav samt inom jordbruket. Bland annat är Vetenskapsakademien starkt kritisk till att utredningen helt avstår från att lägga förslag till åtgärder för att stärka inlagringen av kol i skogsmarken. Frågan överlämnas istället till Skogsutredningen.
Enligt KVA finns det stora möjligheter när det gäller inbindning i skogsmark och en analys bör snarast göras av avvägningen mellan uttagen råvara ur skogen, möjligheterna att ersätta fossila råvaror och produkter med råvara och produkter från skogen samt utvecklingen av kollagret i skogen över tid. Vetenskapsakademien saknar även ett mera samlat grepp när det gäller utvecklingen av odlingsmetoder med minimerad jordbearbetning och ständigt bevuxen mark inom jordbruket.
Utredningen är dessutom inkonsekvent när det gäller synen på biologisk mångfald och här påpekar KVA att ”den snabba utarmningen av vitala ekosystem och biologisk mångfald bedöms vara ett potentiellt lika allvarligt hot och kopplingarna till klimatförändringarna är tydliga”. Slutligen efterlyser KVA en bredare inriktning till stöd för grundläggande forskning rörande förståelsen av klimatsystemet som helhet.