Vid årsskiftet tillträder Ellen Moons som ständig sekreterare för Vetenskapsakademien. Hon har en lång forskarkarriär från sex olika länder bakom sig, har varit med och utsett Nobelpristagare och suttit i Vetenskapsrådets styrelse. Ändå blir hon fortfarande uppriktigt förvånad varenda gång hon erbjuds ett nytt uppdrag.
Det är mycket som sticker ut med Ellen Moons. Hon är den första kvinnan på posten sedan grundandet av Vetenskapsakademien 1739. Men också den första och enda ledamoten av Vetenskapsakademien som kommer från Karlstads universitet. Dessutom är hon fysiker, och experimentalist, samt född i ett land utanför Sverige. Inte heller det någon vanlig bakgrund för en ständig sekreterare.
Kanske var det en bidragande orsak till att det krävdes lite betänketid innan hon tackade ja. Men nu känner hon ett starkt stöd.
”Väldig trygghet”
– Det är en väldig trygghet att många som tidigare har haft ledande roller vid Vetenskapsakademien har sagt att jag gärna får höra av mig om jag har några frågor. Jag känner att de som har burit Akademien under många år i olika former är villiga att dela med sig av sina erfarenheter.
Så nu, när många av de praktiska detaljerna fallit på plats, tycker hon mest att det ska bli väldigt roligt. Målbeskrivningen är inte klar, först måste hon bli bättre insatt i allt som sker, men några saker vet hon redan.
– Jag ser verkligen fram emot att lära känna verksamheten vid de vetenskapliga instituten och se om vi kan synliggöra dem mer och föra dem närmare ledamöterna. Sedan vill jag gärna jobba med att Akademien i större utsträckning ska engagera sig som en internationell aktör för vetenskapen, dess kvalitet och villkor. Vi är med i många internationella samarbetsorganisationer med andra akademier ute i världen och genom det arbetet får vi information om vad som händer i andra länder.
Internationell bakgrund
Själv har hon också en i högsta grad internationell bakgrund. Ellen är född i Belgien och påbörjade sin utbildning i fysik där. Som doktorand kom hon till Rehovot i Israel, och hon har varit postdoktor i både Delft (Nederländerna), Lausanne (Schweiz) och Cambridge (Storbritannien) innan hon träffade sin svenske man och flyttade till Värmland. Där har hon blivit kvar – i 25 år.
– Från första början vid Karlstads universitet kände jag att här får jag vara med och bidra med någonting. Jag fick möjlighet att bygga upp en egen forskargrupp och själv söka forskningsbidrag. Det är högt i tak och man blir lyssnad på.
Älskar att experimentera
Hon drivs av lust, och så var det också när hon började sin karriär en gång i tiden.
– Min nyfikenhet väcktes på gymnasiet av en jätteduktig fysiklärare som gjorde många experiment i klassrummet. Men min doktorandtid var också otroligt viktig för mig. Utan den erfarenheten vid Weizmanninstitutet hade jag nog aldrig varit forskare idag. Jag tyckte det var så roligt att komma på nya saker, att formulera frågor och hitta svar. Och jag älskar att experimentera i labbet.
Som allra bäst trivs hon i gränslandet mellan fysik och kemi. Hennes forskningsområde är nya material för tillämpningar i optoelektronik, ofta molekylära halvledare. På senare år med fokus på solceller, men tidigare även för lysdioder.
Stora överraskningar
Flera av de riktigt lyckliga stunderna i karriären har haft beröring med Vetenskapsakademien. Som när dåvarande ständige sekreteraren, Staffan Normark, plötsligt hörde av sig.
– Jag satt på mitt kontor i Karlstad och det var runt lunchtid när han ringde och berättade att man beslutat tilldela mig Göran Gustafssonpriset i fysik. Jag blev alldeles skakig och trodde inte mina öron. Det är ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma.
När hon därefter blev invald, och sedan tillfrågad om att sitta i Nobelkommittén i fysik kom det också som stora, och mycket glada, överraskningar. Det senare är ett uppdrag som hon tagit på största allvar men också njutit mycket av.
– Det är en känsla av ett stort, stort ansvar men också ett otroligt spännande arbete. Man får en möjlighet att verkligen se den enorma bredden inom området och det i kombination med den historiska aspekten är något väldigt vackert.
Som kvinna och fysiker har vi hela tiden med oss att det är viktigt att visa de yngre att dörren inte är stängd. Om det finns ett intresse för naturvetenskap behöver vi vara där och visa: Det är inte omöjligt. Det här kan man faktiskt bli.
Historiskt är det också att vara den första kvinnliga ständiga sekreteraren även om Ellen Moons verkar ta det med ro. Som kvinnlig fysiker är hon van att röra sig i en värld som domineras av män. Det har gått bra, även om hon också haft stor nytta av att kunna utbyta erfarenheter med sitt kvinnliga nätverk av forskarkolleger.
Dörren är inte stängd
Alla som haft med Ellen Moons att göra vet att hon aldrig gör något halvhjärtat. Att vara en förebild kommer med yrket och som så mycket annat tar hon det på stort allvar.
– Som kvinna och fysiker har vi hela tiden med oss att det är viktigt att visa de yngre att dörren inte är stängd. Om det finns ett intresse för naturvetenskap behöver vi vara där och visa: Det är inte omöjligt. Det här kan man faktiskt bli.
Att Ellen Moons själv kunde bli ständig sekreterare var en tanke som faktiskt aldrig slagit henne innan hon fick frågan av valberedningen. Det kom som så mycket annat i hennes liv som en mycket stor överraskning.
FAKTA
Namn: Ellen Moons
Ålder: 59 år
Familj: Även maken Jan van Stam är forskare och professor vid Karlstads universitet. Tillsammans har de en son som nyligen fyllt 18 år.
Intressen: Tycker om att resa, sticka och att plocka svamp. Gillar även dans och musikal. Har nyligen sett Matilda i Säffle och Miss Saigon på Göteborgsoperan. Och snart är det dags för Book of mormon i London.
Senast lästa bok: Allt har en smak av aska av Cecilia Uddén.
Okänd talang: Dansade balett tills hon var i 20-årsåldern. Talar ett antal mindre vanliga språk.
