Vid den ordinarie sammankomsten den 15 december valdes sammanlagt tolv framstående forskare in i klasserna för matematik, kemi, geovetenskaper, biologiska vetenskaper och tekniska vetenskaper.
Klassen för matematik
Anna-Karin Tornberg är universitetslektor vid Institutionen numerisk analys och datalogi NADA, Kungliga Tekniska högskolan. Hennes forskning har två huvudriktningar varav den ena, simulering av dynamisk geometri, har tillämpningar inom exempelvis visualisering för datorgenererade filmer och kristalltillväxt i samband med halvledartillverkning. Den andra, lösning av Stokes ekvationer baserad på potentialteori, är bland annat användbar vid beräkning av fibrers dynamik, till exempel vid sedimentering av pappersmassa. Tornberg har sedan 2005 en av Kungl. Vetenskapsakademiens särskilda forskartjänster och är verksam som koordinator vid Linné Flow Centre, ett av de ”centers of excellence” som etablerades 2007 med finansiering från Vetenskapsrådet.
Tobias Ekholm är professor i matematik vid Matematiska institutionen, Uppsala universitet. Hans forskning har berört många av geometrins delar. Från topologi och senare differentialgeometri har Ekholms forskning kommit att koncentreras till områden inom geometrin som ligger nära den teoretiska fysikens strängteori och kvantfältteorier. Bland hans resultat märks bland annat lösningen på ett flerårigt problem om såphinneytor. Tidigare har Ekholm haft en av Kungl. Vetenskapsakademiens särskilda forskartjänster och var 2002-2004 Assistant Professor vid University of Southern California, Los Angeles. Han har även belönats med Göran Gustafssonpriset 2008. Tobias Ekholm är också ordförande i Svenska matematikersamfundet.
Klassen för kemi
Villy Sundström är professor i kemisk fysik vid Kemiska institutionen, Lunds universitet. Hans forskning har främst ägnats åt studier av snabba molekylära processer med hjälp av laserspektroskopi. Med extremt korta ljuspulser kan hans forskarlag följa händelseförloppet i kemiska och biologiska reaktioner på molekylär nivå. Där forskare tidigare endast kunnat studera resultaten vill Sundström kunna se hela förloppet i processer som kan vara över på några femtosekunder. En femtosekund är en miljondels miljarddels sekund, som jämförelse går det lika många femtosekunder på en sekund som det går sekunder på ungefär 31,7 miljoner år. Många av hans forskningsprojekt gäller utveckling av nya material och tekniker för tillverkning av solceller. Andra söker sätt att skapa syntetiska processer för att omvandla solljus till lagringsbar energi. Ljusdrivna processer i fotosyntesen och hudpigmentens fotokemi är ytterligare forskningsområden.
Peter Somfai är professor i organisk kemi vid Institutionen för kemi, Kungliga Tekniska högskolan. Somfais forskning är inriktad mot naturproduktsyntes, särskilt syntes av alkaloider. Det är en grupp kvävehaltiga ämnen som förekommer hos vissa växter och som ofta har en stark inverkan på människokroppen. Han leder en forskargrupp som studerar effektivitet inom organisk syntes genom att identifiera mätbara egenskaper, till exempel miljövänlighet och kostnadseffektivitet. Man undersöker om det går att ersätta vissa kemiska processer med andra som kan vara potentiellt mer effektiva för syntesen. Målet är att skapa ny metodologi för organisk syntes för att på kemisk väg kontrollera hela processer inom naturproduktsyntes.
Mikael Oliveberg är professor i biokemi vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet. Han leder en forskargrupp som studerar proteinveckning. Proteiner kontrollerar de flesta molekylära processer i vår kropp och deras funktion bestäms till stor del av hur de är veckade. Olivebergs forskning fokuserar på hur själva veckningen går till, och framför allt vad som händer när den går fel. Sådan felveckning resulterar bland annat i degenerativa sjukdomar som ALS (amyotrofisk lateral skleros). Genom att studera de tidigaste stadierna av ALS hoppas man öka kunskapen även om andra proteinveckningssjukdomar, som Creutzfeldt-Jakobs, Parkinsons och Alzheimers sjukdom. År 2003 fick Oliveberg Göran Göranssonpriset i kemi för sina studier av proteinveckning.
Klassen för geovetenskaper
Deliang Chen är professor i fysisk meteorologi och innehavare av August Röhss professur i naturgeografi vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet. Hans forskning har fokuserat på klimatprocesser och förändringar på regional nivå med hjälp av numeriska klimatmodeller och dataanalyser. Chen har även utvecklat statistiska metoder för nedskalning av globala klimatdata för studier av påverkan från klimatförändringar på regional och lokal nivå. Han har publicerat över 100 artiklar i ansedda vetenskapliga tidskrifter och har deltagit i författandet av klimatrapporterna från IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) samt ACIA (Arctic Climate Impact Assessment). Chen är sedan 2009 Executive Director för International Council for Science (ICSU), som driver flera internationella forskningsprogram inom klimat- och miljöforskning samt är rådgivande åt bland annat FN.
Johan Kleman är professor i fjärranalys vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Kleman gör regionala rekonstruktioner av glacialhistoria och isdynamik i Skandinavien och Kanada. Denna paleoglaciologiska forskning försöker klargöra tidigare istäckens uppbyggnad och utveckling och deras koppling till klimat och erosion/sedimentation. Tidsperspektiven är hela den senaste glaciala cykeln, och ibland ännu längre (ca 3 miljoner år). Kunskaperna är bland annat viktiga för forskningen om dagens klimatförändringar. Kleman är sedan 2007 programdirektör för BBCC (Bert Bolin Centre for Climate Research) som med fler än 100 forskare och doktorander bedriver klimatforskning vid Stockholms universitet. Målet är att öka våra kunskaper om klimatpåverkande processer, både ”naturliga” och de som påverkas av mänsklig aktivitet.
Klassen för biologiska vetenskaper
Hans Ellegren är professor i evolutionsbiologi och dekanus för biologisektionen vid Institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet. Han har främst arbetat med grundforskning inom evolutionsbiologi, evolutionär genetik och molekylär evolution. Ett genomgående tema har varit att angripa grundläggande frågställningar inom evolutionsforskningen med nya genetiska metoder. Han har till exempel visat att hanar har en högre mutationshastighet än honor, att könskromosomer har utvecklats många olika gånger under evolutionen samt hur repetitiva DNA-sekvenser utvecklas. Han arbetar nu med kartläggningen av hela arvsmassor hos fåglar för att förstå den genetiska bakgrunden till artbildning och viktiga egenskaper som påverkar deras överlevnad. Åren 2000-2005 innehade Ellegren en av akademiens särskilda forskartjänster.
Bill Hansson är professor i kemisk ekologi och direktör för Department of Evolutionary Neuroethology vid Max Planck Institute for Chemical Ecology, Jena, Tyskland. Hansson är specialist på doftsinnets funktion samt dess betydelse för beteende och utveckling hos leddjur (bland annat insekter, spindeldjur och kräftdjur). Hans främsta forskningsobjekt är bananflugor och nattfjärilar där han kartlägger allt från doftreceptorer till hjärnfunktioner och doftstyrda beteenden. Genom komparativa studier undersöker han även doftsinnets evolution. Doftsinnets utveckling har han även utforskat hos kräftdjur som under evolutionens gång bytt livsmiljö från hav till land. I en rad studier har Hansson också undersökt hur bedrägliga växter lurar till sig pollinerande insekter genom att producera oemotståndliga doftämnen som är identiska med till exempel insekternas egna feromoner, eller med dofter från värdar eller äggläggningsplatser.
Kerstin Johannesson är professor i marin ekologi vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet. Johannesson fokuserar sin forskning på mikroevolution, lokal anpassning och artbildning främst med marina snäckor och alger som modellsystem. Bland annat har hon visat att artbildning inte behöver ta hundratusentals år, utan att det i vissa fall kan räcka med tusentals år för nya arter att bildas till följd av ekologiska förändringar i naturen. Dessa forskningsresultat är viktiga för att förstå hur biologisk mångfald uppkommer och varför den är viktig att bevara. Hennes forskargrupp använder framförallt olika DNA-analysmetoder för att mäta genetiska skillnader mellan olika bestånd av organismer och för att analysera släktskap och hinder för genetiskt utbyte. Johannesson är också koordinator för Linnécentret för marin evolutionsbiologi (CeMEB).
Klassen för tekniska vetenskaper
Thomas Laurell är professor i medicinska och kemiska mikrosensorer vid Institutionen för elektrisk mätteknik, Lunds Tekniska Högskola, Lunds universitet. Laurell har under många år utvecklat nanobioteknik och så kallad Lab-on-a-chip-teknologi. Med den har han bland annat skapat flera unika tillämpningar, till exempel utvecklas en ny metod för att bättre kunna diagnostisera prostatacancer baserad på samtidig kvantifiering av flera cancermarkörer på ett microchip. Ett annat av hans projekt har utformat en teknikplattform för snabb kvalitetskontroll av livsmedel och vatten. Tekniken grundar sig på den nanobioteknikplattform som Laurell och hans forskargrupp utvecklat för att med ultraljud rena blod som återvunnits under stora operationer. Denna teknik används nu också för att separera olika komponenter i blodet för kliniska och diagnostiska tillämpningar. Laurells forskning har lett fram till 23 patent och lagt grunden till flera nya forskningsföretag.
Krister Holmberg är professor i ytkemi vid Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola. Holmberg är en välmeriterad forskare inom yt- och kolloidkemi. Kolloider är ämnen som är mycket finfördelade i exempelvis gas eller vätska. Hans forskning omfattar bland annat preparativ organisk kemi, polymer- och tensidsyntes, bioteknisk ytkemi och nanomaterial. Holmberg har i sin ytkemiska forskning till exempel förbättrat prestanda hos olika biomaterial. Ett exempel på hans kolloidforskning är ett projekt där vatten införs i diesel i form av en emulsion eller mikroemulsion, vilket leder till mindre utsläpp av sot och kväveoxider. Sedan 2010 är Holmberg ansvarig för Chalmers strategiska satsning inom materialvetenskap. Han arbetade inom industrin fram till 1991 och var därefter chef för Ytkemiska Institutet till 1998. Han har utvecklat många framgångsrika samverkansprojekt mellan högskolor och industri.