Vid den ordinarie sammankomsten den 15 januari 2014 valdes Jan Nedergaard, Stockholms universitet, Stefan Jansson, Umeå universitet, Jennifer Alice Clack, University of Cambridge, Christopher Juhlin, Uppsala universitet, Daniel Conley, Lunds universitet och Astrid Söderbergh Widding, Stockholms universitet in i akademien.
Svenska ledamöter
Klassen för geovetenskaper
Christopher Juhlin är professor i geofysik vid Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet. Juhlin är specialiserad inom reflektionsseismik, vilket är en avancerad form av ekolodning. Genom att generera ljudvågor som fortplantas ner i jordskorpan och reflekteras beroende på bergets sammansättning kan denna metod ge en bild av hur det kan se ut under markytan. En aktuell tillämpning av denna kunskap är att lokalisera sprickzoner i berg. Detta, som är viktigt för bland annat lagring av kärnavfall, är ett av Juhlins forskningsområden. Juhlin forskar även kring lagring av koldioxid i berg, geologiska strukturer och mineraliseringar där den reflektionsseismiska metoden spelar en central roll. Juhlin är medlem i en rad internationella organisationer. Hans nuvarande ledarskap för det svenska deltagandet i ”International Continental Scientific Drilling Program” har nått stora framgångar. Ett resultat av detta är projektet SSDP-COSC, inom vilket djupborrningar i Åre kommer att starta under 2014.
Daniel Conley är professor i biogeokemi vid Geologiska institutionen, Lunds universitet. Conleys forskning har fokuserat på att knyta samman ett antal geovetenskapliga discipliner, som geokemi, ekologi, geologi, hydrologi, oceanografi, miljövetenskap och miljöteknik, för att nå en djupare förståelse för jordens olika system. Med sina studier om mänsklig påverkan på vattenmiljöer har Conley och hans kollegor kunnat visa att utsläpp av näringsämnen som innehåller kväve och fosfor behöver begränsas för att förhindra övergödning av sjöar och kustnära marina ekosystem, inklusive Östersjön. Conley försöker skapa en vetenskaplig förståelse av orsakerna bakom syrebristen på Östersjöns bottnar, och hur vi på bästa sätt kan lösa detta problem. Conley genomför även studier på långsiktiga förändringar som drivs av klimat och näringsämnen samt hur ekosystemen reagerar på förändringar utifrån dessa faktorer. Han använder paleoekologiska tekniker och analyserar data som sträcker sig över lång tid för att kunna förstå och hantera akvatiska ekosystemen. På senare tid har Conley fokuserat på sambanden mellan kol- och kiselcykeln under de senaste 500 miljoner åren för att sammanföra två av de viktigaste biogeokemiska kretsloppen genom jordens historia.
Klassen för biologiska vetenskaper
Stefan Jansson är professor vid Umeå Plant Science Centre, Fysiologisk botanik, Umeå universitet och hans vetenskapliga karriär är uppbyggd kring grundforskning om växters fotosyntes. Under många år har Janssons forskning om hur växters ljusinfångande regleras varit världsledande. Han har även kunnat visa hur Arabidopsis, ett modellsystem över växters molekylärbiologi, kan användas för att studera fotosyntesen med hjälp av modern molekylärgenetik. Sedan drygt tio år tillbaka har Jansson studerat träds genetik med släktet Populus, poppel och asp som första val, och han har drivit mycket av det utvecklingsarbete som gjort Umeå Plant Science Center världsledande inom detta område. Ett av hans senaste forskningsprojekt var att kartlägga granens gener. Dessa nya kunskaper kan bland annat användas till att förädla granen till ett härdigare träd med högre resistens mot skadedjur, vilket kan få stor betydelse för svensk ekonomi då det årligen planteras över 200 miljoner granplantor i Sverige.
Klassen för humaniora och framstående förtjänst om vetenskap
Astrid Söderbergh Widding är professor i filmvetenskap och rektor vid Stockholms universitet. Widdings avhandling Gränsbilder: det dolda rummet hos Tarkovskij förde ut den svenska filmforskningen på den internationella arenan. Hon menar att filmen med dess rörliga bilder är en konstform med sitt eget språk och utryck. Denna ståndpunkt har hon beskrivit i monografin Blick och blindhet 1997 och vidareutvecklat i Konst som rörlig bild-från Diagonalsymfonin till Whiteout 2006 och i A History of Swedish Experimental Film Culture-From Early Animation to Video Art 2010. Hennes forskning om filmen som konst och om dess estetik har bidragit till ämnets utveckling. Genom att ge ut en rad internationella filmteoretiska verk har hon också i hög grad bidragit till att främja den svenska filmvetenskapen.
Utländska ledamöter
Klassen för biologiska vetenskaper
Jennifer Alice Clack är professor i paleobiologi vid Zoologiska institutionen, University of Cambridge. Denna disciplin tillför en tidsdimension till biologi, och undersöker hur ännu existerande liv förhåller sig till organismer som funnits i det geologiska förflutna i termer av utvecklingshistoria, anpassning och ekologi. I början av Clacks forskarkarriär i slutet av 70-talet var forskning på landryggradsdjurens uppkomst ett litet fält, men genom Clacks arbete och inte minst tack vare hennes expedition till Grönland 1987 expanderade fältet. Under expeditionen samlades ett stort material in där fossil av de fyrbenta fiskarna Ichthyostega och Acanthostega utgjorde en viktig del. Clacks expedition resulterade bland annat i upptäckten av att arten Acanthostega gunnari hade åtta tår, vilket revolutionerade vår bild av de tidigaste landryggradsdjuren och forskning på materialet från expeditionen pågår ännu idag. Clacks senaste forskningsprojekt fokuserar på ”Romer’s Gap”, ett tidsintervall under tidig karbon, 340-359 miljoner år sedan. Det är under denna tidsperiod man tror att de äldsta nulevande grupperna av landryggradsdjur uppkom men från vilken nästan inga tetrapodfossil är kända. Under de senaste 2-3 åren har Clacks forskargrupp gjort upptäckter av denna typ av fossil, som nu börjat beskrivas och resultaten väntas bli mycket intressanta.
Jan Nedergaard är professor i fysiologi vid Stockholms universitet. Nedergaards forskning har i hög grad fokuserat kring frågor om den bruna fettvävnadens funktion och betydelse. Tidigare var denna vävnads betydelse något av ett mysterium, men tack vare Nedergaards forskning har den numera en erkänd roll inom fysiologin, och dess betydelse diskuteras numera flitigt inom området för metabolisk fysiologin och medicin. Nedergaard har använt sig av såväl molekylära som fysiologiska angreppssätt och har därmed uppnått en unik kompetens i ”molekylär metabolism”. Bland Nedergaards upptäckter kan nämnas att han 2007 demonstrerat att brunfettceller – som traditionellt ansetts endast vara en sorts fettceller – i själva verket härstammar från samma celltyp som kan utvecklas till muskelceller. Under samma år påvisade han även brunfettvävnadens existens hos vuxna människor, vilket stred mot den gängse uppfattning som var att denna typ av fettvävnad endast förekom hos gnagare och spädbarn. I och med denna upptäckt ökade intresset för brunfettvävnad signifikant vilket i sin tur även gav Nedergaards vetenskapliga arbete en stor spridning. 2009 påvisade han att avsaknaden av UPC1, uncoupling protein 1, som endast uttrycks i den värmeproducerande bruna fettvävnaden i däggdjur, är tillräcklig för att ge upphov till fetma.