Kungl. Vetenskapsakademien har den 28 februari 2001 beslutat att Torsten och Ragnar Söderbergs pris inom rättsvetenskap 2001 skall tilldelas professor Per Henrik Lindblom, Uppsala universitet.
Prissumman är 600 000 kronor och motiveringen lyder: ”för ett omfattande författarskap med högt rättsvetenskapligt värde och stor betydelse för de senaste årens rättsutveckling och debatt inom processrätten”.
Lindblom har bland annat studerat domstolarnas roll och funktioner i brottmål och tvistemål, processprinciper, miljölagstiftning och processhinder. Han har lagt fram ett stort arbete inom det ivrigt omdebatterade området grupptalan, där han påvisar möjligheterna till förbättrat rättskydd för den enskilde medborgaren genom rätten till en grupprättegång. Lindbloms arbete har varit viktigt för det lagstiftningsarbete som påbörjats i området.
Priset delas ut vid en ceremoni på Kungl. Vetenskapsakademien den 15 maj.
Per Henrik Lindblom föddes 1939 i Örnsköldsvik. Han blev Jur.dr vid Uppsala universitet 1972 och redan 1974 biträdande professor. Numera är han professor i processrätt vid samma universitet. Under senare tid har han publicerat en rad böcker och uppsatser, bl.a. Konsumentmål (1985) och Grupptalan (1989).
Per Henrik Lindbloms insatser inom processrätten
Priskommittén, som är sammansatt av sakkunniga från Sverige, Danmark, Finland och Norge, har föreslagit att priset skall tilldelas professorn i processrätt vid Uppsala universitet Per Henrik Lindblom ”för ett omfattande författarskap med högt rättsvetenskapligt värde och stor betydelse för de senaste årens rättsutveckling och debatt inom processrätten”.
Per Henrik Lindblom är född år 1939 i Örnsköldsvik. Han blev år 1972 Jur.dr vid Uppsala universitet och år 1974 biträdande professor – numera professor – i processrätt vid universitetet. I sin doktorsavhandling Processhinder behandlade han den skillnad man i processrätten brukar göra mellan den formella rätten att föra talan vid domstol och den materiella rätten – alltså det civilrättsliga förhållandet mellan två parter. Lindblom kritiserade det traditionella synsättet, som fäster vikt vid de formella möjligheterna att processa, och ville helst avskaffa reglerna om processhinder helt och hållet; de materiella reglerna skulle i princip bli avgörande.
Senare tog Lindblom upp frågorna om konsumenternas rättsskydd, som han behandlar bl.a. i boken Konsumentmål (1985) och ur ett vidare perspektiv i det stora arbetet Grupptalan (1989). Här analyserar han, efter inspiration från processformen ”class action” i USA och Canada, möjligheterna till förbättrat rättsskydd för den enskilde genom rätt till grupprättegång. Frågan hur en sådan nyhet skall kunna passas in i vårt processrättsliga system är högst komplicerad och delvis kontroversiell. En följd av Lindbloms undersökning blev ett uppdrag som särskild utredare i den statliga grupptalanutredningen, där han år 1994 lade fram det livligt debatterade betänkandet ”Grupprättegång”. Förslagen i betänkandet har redan resulterat i vissa mindre lagreformer och ligger nu till grund för ett mera omfattande lagstiftningsarbete i justitiedepartementet.
Lindblom har vidare behandlat åtskilliga andra problem på rättsområdet i en rad uppsatser, delvis samlade i böckerna Studier i processrätt (1993) och Progressiv processrätt (2000). Ett återkommande tema är hur de snabba förändringarna i samhället präglar, eller bör prägla, civil- och straffprocessens utformning. På senare år har han framför allt tagit upp processuella frågor inom miljörätten, där den nya miljöbalken ger dem en särskild aktualitet.
Enligt vad kommittén framhåller fyller Per Henrik Lindblom väl prisbestämmelsernas föreskrift, att priset skall belöna ”insatser av högt vetenskapligt värde och i första hand sådana, vilkas verkningar uppenbarats inom den senast förflutna tioårsperioden”.