Nya ledamöter studerar hjärnan och DNA från grottlejon

De senaste tillskotten till Vetenskapsakademien har studerat förhistoriskt DNA från mammutar, utfört experiment i CERN, forskat om hjärnans neuronala nätverk, utvecklat nya material ur biobränslen som kan ersätta plast och lärt oss mer om svamparnas mystiska liv. Fem nya ledamöterna valdes in vid Vetenskapsakademiens allmänna sammankomst 17 januari i år.

Klassen för biologiska vetenskaper

Svenska ledamöter

Love Dalén. Foto: Beth Shapiro

Love Dalén är professor i evolutionär genomik vid zoologiska institutionen, Stockholms universitet. Hans specialitet är att med hjälp av DNA-teknik undersöka ekologi och evolution hos olika arter. Studierna har bland annat handlat om hur tidigare miljöförändringar påverkat arternas spridning och överlevnad. Det rör särskilt nordliga arter som fjällräv och lämlar samt deras utbredning i samband med istiderna och varmare perioder däremellan. Men han har även studerat förhistoriskt DNA från numera utdöda djur som mammutar och grottlejon.

Love Dalén har bland annat uppmärksammats för sina studier av den ullhåriga mammuten och dess släktingar. Han och hans kollegor var de första som lyckades sekvensera DNA som är mer än en miljon år gammalt. De kunde därigenom identifiera en hittills okänd evolutionär gren av mammutar som delvis gav upphov till den nordamerikanska Columbiamammuten. Även hans studier av förhistoriska vargar och hur hunden utvecklats från dessa har fått stort genomslag.

Han har också gjort viktiga insatser som en av grundarna av Centrum för paleogenetik, ett samarbete om studier av förhistoriskt DNA mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet.

Love Dalén, Stockholms universitet

Marie Carlén. Foto: Knut & Alice Wallenbergs stiftelse/Magnus Bergström

Marie Carlén är professor vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet. Hon forskar om hjärnan och det som brukar kallas neuronala nätverk. Ett långsiktigt mål med hennes forskning är att på en detaljerad nivå studera hur hjärnans nätverk av nervceller skapar mentala processer och målinriktat beteende. Fokus ligger på kognitiva funktioner i prefrontalkortex, en del av frontalloben.

En förhoppning är att öka kunskapen om den biologiska grunden för kognitiva förmågor, alltså hur hjärnan tar in, bearbetar och uppdaterar information. Det här är processer som ofta fungerar mindre bra vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och psykisk sjukdom. Studierna kan därför även ge värdefull kunskap om funktionsnedsättningar i tillstånd som till exempel autism och schizofreni.

Eftersom den här typen av forskning inte går att göra på människor använder forskargruppen sig av möss och råttor. Till sin hjälp har Marie Carlén tagit nya tekniker som optogenetik, en metod där ljus används för att aktivera eller stänga av nervceller. Hennes forskargrupp har etablerat neurovetenskapliga metoder som tidigare saknats i Sverige, något som kommer många andra forskare till godo.

Marie Carlén, Karolinska Institutet

Hanna Johannesson. Foto: Fabian Burki

Hanna Johannesson, har en tjänst som professor Bergianus vid Vetenskapsakademien och leder en forskargrupp vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet. Hon är mykolog och forskar om svampars evolution. Studiet av svampar ser hon som ett sätt att lära oss mer om evolutionen bland annat när det gäller könsbestämning och de olika sätt som svamparna har att föröka sig på.

Hon har till exempel visat att kön i vissa svampgrupper inte bestäms av enskilda gener utan komplex av gener. Förutom att ge ny kunskap om hur svampar kan könsbestämmas har dessa resultat betydelse för förståelsen av evolutionen av könskromosomer på ett mer generellt plan. För att studera det naturliga urvalet hos svamparna har hon bland annat deltagit i ett forskningssamarbete som utvecklat en teknik för att isolera och sekvensera genomet i enskilda cellkärnor.

Hanna Johannesson intresserar sig även för lavar som traditionellt ansetts vara en symbios av en svampart och en alg. Här visar hennes forskning bland annat att lavar kan bestå av flera arter svampar. Något som kastar nytt ljus över hur denna märkliga symbios har utvecklats.

Hanna Johannesson, Stockholms universitet

Klassen för tekniska vetenskaper

Svensk ledamot

Eva Malmström Jonsson. Foto: Linda Fogelström

Eva Malmström Jonsson är professor i ytbehandlingsteknik vid KTH i Stockholm. På KTH leder hon en forskargrupp vid fiber- och polymerteknologi som bland annat utvecklar tekniker för att bygga polymerkedjor, plaster, direkt från biofibrer. I stället för att efterlikna plastens egenskaper vill forskargruppen utgå från de unika egenskaperna hos biomassa. På så sätt blir det möjligt att skräddarsy material med rätt egenskaper för att kunna ersätta dagens plastmaterial. Man arbetar också med att göra plast från biobaserad råvara som kan brytas ned så att materialet inte ackumuleras i naturen.

Sedan 2020 är Eva Malmström Jonsson dessutom föreståndare för Wallenberg Wood Science Centre. Centret bildades 2009 genom en donation av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Målsättningen är att utveckla olika former av nya material från den svenska skogen. Allt från pappersbatterier, fönsterrutor av trä och cellulosafibrer som är starkare än stål. Forskare från KTH, Chalmers och Linköpings universitet är engagerade och man bedriver även en forskarskola i form av WWSC Academy.

Eva Malmström Jonsson, KTH

Klassen för fysik

Svensk ledamot

Thomas Nilsson. Foto: Chalmers

Thomas Nilsson är professor i fysik vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Han håller på med subatomär fysik där man intresserar sig för system (kärnor och partiklar) som är mindre än atomer. Fokus för Thomas Nilssons forskning är hur fundamentala växelverkanstyper på olika sätt visar sig i subatomära system. Det handlar särskilt om system med stora överskott av neutroner eller protoner där exotiska strukturer och egenskaper ger sig till känna.

Forskningen sker genom att utföra experiment vid anläggningar som levererar strålar av radioaktiva kärnor, som FAIR/GSI i Tyskland och CERN-ISOLDE i Schweiz. Thomas Nilsson har även varit mycket engagerad i utvecklingen av den här typen av anläggningar, inklusive tillhörande instrumentering.

Åren 1998–2004 var han anställd vid ISOLDE-anläggningen i CERN. Där spelade han en ledande roll när det gällde konstruktionen och färdigställandet av ISOLDE:s postaccelerator REX-ISOLDE. På senare år har han även haft ett flertal ledande positioner vid FAIR i Tyskland.

Han har en mycket omfattande vetenskaplig produktion bakom sig och ett stort internationellt nätverk. Thomas Nilsson fungerar även som prefekt vid institutionen för fysik på Chalmers.

Thomas Nilsson, Chalmers tekniska högskola