Vetenskapsakademien har valt in Andris Vaivads och Piero Baglioni som nya ledamöter i klassen för astronomi och rymdvetenskaper, respektive klassen för tekniska vetenskaper. Andris Vaivads studerar det som brukar kallas magnetosfären runt jorden, andra planeter och solen. Piero Baglioni har använt sin kunskap om kolloider och nanopartiklar för att hitta nya metoder för rengöring och konservering av konstverk.
Klassen för astronomi och rymdvetenskaper
Utländsk ledamot
Andris Vaivads är rektor för Ventspils Augstskola i Lettland och professor i rymd- och plasmafysik vid KTH. Dessförinnan har han varit forskare vid Institutet för rymdfysik i Uppsala i 20 år. Han studerar det som brukar kallas magnetosfären runt jorden, andra planeter och solen. Rymden är till stor del fylld av plasma, en gas av elektriskt laddade partiklar som bland annat påverkas av magnetiska fält. När magnetfält med olika riktning kopplas om (så kallad magnetisk rekonnektion) kan stora mängder magnetisk energi snabbt omvandlas till bland annat rörelseenergi.
Andris Vaivads forskning handlar just om de här processerna när stora energiomvandlingar sker på mindre områden ute i rymden. Plasmaprocesserna kan bland annat ge upphov till norrsken, ha en påverkan på satelliter och värma rymdplasma till tiotals hundratals miljoner grader.
Forskargruppen på KTH som Andris Vaivads är medlem av utvecklar och tar fram instrument för att mäta elektriska fält på satelliter. De konstruerar också små mätsonder som kan skickas upp med hjälp av raketer från Esrange i Kiruna. Under senare tid har Andris Vaivads även studerat processer i solvinden (en slags plasmavind som styr mycket av solvädret). Det har skett med hjälp av observationer som gjorts från farkoster som skickats ut av både ESA (Solar Orbiter) och NASA (Parker Solar Probe).
Klassen för tekniska vetenskaper
Utländsk ledamot
Piero Baglioni är professor i fysikalisk kemi vid Università di Firenze, Florens, Italien. Han forskar inom kolloid- och ytkemi – ett område inom den fysikaliska kemin där man studerar nanopartiklar, komplexa vätskor och kemiska geler i nano- till mikroskala.
I sin forskning om olika typer av kolloider och nanopartiklar har Baglioni hittat nya metoder för rengöring och konservering av konstverk. Dessa metoder har bland annat använts för att restaurera konstverk gjorda av Pollock, Lickteinstein, Modigliani och Picasso. Picassomålningen L’Atelier (Ateljén) hade täckts av vax och klarlack, vilket dämpade dess originalfärger. Med Baglionis metod kunde man lösa upp det oönskade lagret utan att den lösning som användes spred sig och skadade målningen. Så återfick L’Atelier sin ursprungliga färg och lyster.
Baglionis metoder har även använts för att restaurera och bevara svenska kulturarv. När det år 2000 uppdagades att Vasaskeppet höll på att brytas ner inifrån av den svavelsyra som bildas i träet kopplades Baglioni och hans forskargrupp in. De använde då en metod som neutraliserade syran och nedbrytningen kunde på så sätt stoppas, utan att skeppets utseende eller stabilitet ändrades. Även i Vendels kyrka i Uppland har Baglionis metoder använts, då för att återställa freskomålningar (målningar som gjorts på fuktig kalkputs) från 1400-talet.
Professor Piero Baglioni är internationellt erkänd som en expert inom restaurering och konservering av kulturarv.
