Minnestavla över Lise Meitners artikel skänkt till Akademien

Lise Meitner har i vår tid blivit mest känd som kvinnan som inte fick Nobelpriset, vilket många anser att hon borde ha fått. I över 30 år arbetade hon tillsammans med kemisten Otto Hahn i Berlin. Och det var till henne han vände sig när han inte förstod vad som hade hänt vid ett experiment där han låtit bombardera uranatomer med neutroner. Lise Meitner skulle komma med en epokgörande förklaring. Då flykting i Sverige och på besök i Kungälv över julhelgen fick hon klart för sig hur resultaten skulle tolkas. Hon skrev till Hahn och redogjorde för sin hypotes. Men det blev sedan Otto Hahn ensam som fick 1944 års Nobelpris i kemi ”för upptäckten av tunga atomkärnors klyvning”.

Erbjöds plats vid institut

Mindre känt är kanske det faktum att Lise Meitner hade många beröringspunkter med Vetenskapsakademien under sin tid i Sverige. 1938 erbjöds hon en arbetsplats vid Institutet för experimentell fysik som då tillhörde Akademien. Det framkommer av bevarad korrespondens med vänner och anhöriga att det inte var helt lätt för henne att finna sig tillrätta i sitt nya hemland. ”Du vet att jag alltid har en känsla av att min personlighet inte passar in i Sverige och jag har fortfarande inte träffat en svensk fysiker” skrev hon bland annat till Niels Bohrs hustru Margrethe.

Det berättade Karl Grandin, föreståndare för Centrum för vetenskapshistoria, i samband med avtäckningen av minnestavlan från American Chemical Society på Vetenskapsakademien. Lise Meitner tycks ha känt sig obekväm med att ta emot pengar samtidigt som hon hade svårt att komma i gång med forskningen. Bland annat saknade hon en assistent som kunde hjälpa henne.

Fjärde kvinnliga ledamoten

År 1945 blev hon invald som utländsk ledamot i Vetenskapsakademien som den fjärde kvinnan någonsin. I en tidningsartikel från 25 oktober rapporterades det att Akademien ”företog på onsdagen ett märkligt inval”. Efter att hon blivit medborgare fick hon en plats som svensk ledamot 1951. Lise Meitner kom att bli den första kvinnan som aktivt deltog i Akademiens sammankomster.

– Det var nog inte så lätt att sitta där som enda kvinna bland alla män, som Karl Grandin sade under sitt föredrag.

Omvärdering på 1970-talet

Allt sedan 1970-talet har dock Lise Meitner fått upprättelse på många sätt. Det har skrivits fler biografier om henne än om många Nobelpristagare, årligen hålls Lise Meitnerdagar och i Kungälv sitter en märkestavla. Hon har dessutom fått grundämnet 109, meitnerium, uppkallat efter sig.

– Med all rätt har det skett en omvärdering av Lise Meitner på senare år. Hon har också blivit något av en symbol, vilket ibland kan vara historiskt problematiskt eftersom man då inte alltid ser hela den komplexa bilden. Men helt klart har hon fått en omfattande erkänsla i vår tid och hon är synnerligen värd den här plaketten, sade Karl Grandin.

”Väldigt fint uppdrag”

Med på plats var också Kristina Edström, ledamot av Vetenskapsakademien, och medlem av American Chemical Society. Sällskapet har allt sedan 2006 valt att uppmärksamma revolutionerande upptäckter genom historien i form av vetenskapliga artiklar eller patent (Citation for Chemical Breakthrough Awards). Vem som helst kan nominera och en kommitté med bred vetenskaplig kompetens utser mottagaren.

– Det här kändes som ett väldigt fint uppdrag som jag inte kunde tacka nej till, sade Kristina Edström innan hon drog skynket av minnestavlan.

Meitnerrummet i tornet

Med plaketten tar Lise Meitner återigen plats vid Akademien som sedan en tid tillbaka även har ett rum uppkallat efter henne. Meitnerrummet, det som tidigare kallades tornrummet, ligger högst upp i huset – rakt under den gyllene krona som pryder Vetenskapsakademiens tak.