Kreativa forskare inom medicin och humaniora invalda i akademien

Den 12 november valdes tre framstående svenska forskare in i Vetenskapsakademien: Ann-Mari Svennerholm, professor inom mikrobiologi och immunologi, Thomas Perlman, professor i molekylär utvecklingsbiologi och Arne Jarrick, professor i historia.

Klassen för medicinska vetenskaper

Ann-Mari Svennerholm är professor och chef för Avdelningen för mikrobiologi och immunologi vid Institutionen för Biomedicin, Göteborgs universitet. Hennes forskning gäller framför allt utveckling av vacciner mot kolera, diarré orsakad av Escheria coli (ETEC) och bakterien Helicobacter pylori, den vanligaste orsaken till magsår och magsäckscancer. Hon har bl.a. utvecklat helt nya metoder för att efter vaccination eller sjukdom kunna mäta immunförsvaret i tarmen, vilket varit mycket betydelsefullt för utformningen av koleravaccin. I forskningen kring Helicobacter pylori har man för första gången kunnat visa att det går att framkalla immunförsvar i magsäcken genom vaccination.

Thomas Perlman är professor i molekylär utvecklingsbiologi vid Ludwiginstitutet för cancerforskning (LICR) i Stockholm, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet, Solna. Fokus i hans forskning har alltmer inriktats mot identifiering och karaktärisering av de viktiga signalvägar och faktorer som styr utvecklingen av dopaminceller. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i centrala nervsystemet där den förekommer i en rad viktiga system som bland annat reglerar muskelrörelser, känsloupplevelser och kroppens belöningssystem. Tillsammans med forskaren Johan Ericson har han gjort upptäckter som lett fram till en ny metod för att framställa dopaminceller från stamceller, vilket kan få stor betydelse för behandling av bl.a. Parkinsons sjukdom.

Klassen för humaniora och för framstående förtjänst om vetenskap

Arne Jarrick är professor i historia vid Institutionen för historia, Stockholms universitet. Hans böcker har ofta ett tvärvetenskapligt perspektiv, till exempel ”Mot det moderna förnuftet” (1992) om upplysningens genomslag i Sverige, ”Hamlets fråga. En svensk självmordshistoria” (2000) och ”Behovet att behövas” (2005), där han fullföljer sin inriktning mot psykologisk socialhistoria. Han var ledamot av Vetenskapsrådet 1999-2003 och är i dag huvudsekreterare vid Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap.