Akademien har utsett professor Anders Angerbjörn vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, till mottagare av Sture Centerwalls pris, som tilldelas ”personer som i naturskyddslagens anda gjort sig förtjänta om djurlivets fortbestånd i Sverige”.
Vid förra sekelskiftet var det gott om fjällräv (Alopex lagopus) i Sverige och under ett bra år kunde det röra sig om 1000-tals fjällrävar. Hårt jakttryck orsakat av en expanderande pälsindustri i slutet av 1800-talet gjorde att stammen reducerades kraftigt, tills arten till slut fridlystes 1928. Då fanns bara några enstaka rävar kvar. Trots fridlysningen har stammen inte kunnat återhämta sig, och situationen är densamma i de norska delarna av fjällkedjan. I Finland var fjällräven troligen utdöd innan skyddsåtgärder hann påbörjas.
Fjällrävens huvudföda är fjällämmel, som med viss regelbundenhet uppträder i stora mängder vart 3:e till vart 4:e år – s.k. lämmelår. Därför styr tillgången på fjällämlar hur populationen av fjällrävar varierar. Varma vintrar med tunt snötäcke gynnar inte smågnagarna, varför ett varmare klimat med ökande vintertemperatur försämrar födotillgången för fjällräven.
Även risk för inavel har ökat då populationsnedgången i början av 1900-talet orsakade en förlust av genetisk variation. Detta medförde en sänkt livskraftighet hos de fjällrävar som överlevde.
Sedan 1970-talet har forskning och naturvårdande insatser genomförts, först som Projekt Fjällräv med stöd av WWF, och senare som ett EU-projekt. Många svenska och internationella forskare har medverkat under åren, men den drivande kraften har hela tiden varit ANDERS ANGERBJÖRN. Han har bland annat varit ledare för fjällrävsprojekten SEFALO och SEFALO+ (Saving the endangered Fennoscandian Alopex lagopus), som startade 1998. De har haft som målsättning att stoppa populationens minskning och öka chanserna för överlevnad i ett längre tidsperspektiv.
Genom informationsspridning och naturvårdande stödåtgärder, såsom vinterutfordring och aktiv förflyttning av fjällrävar för att minska inavel, har visserligen antalet fjällrävar totalt ökat från ett 40-tal (1998) till cirka 215 (2008), men i en del områden har antalet tvärtemot minskat. Därför är rekommendationen fortsatt forskning och naturvårdande åtgärder för att rädda den fennoskandiska fjällrävsstammen.