Fem nya ledamöter invalda i Akademien

Vid den ordinarie sammankomsten den 15 januari valdes Andreas Strömbergsson, Uppsala universitet, Mark Pearce, KTH, Markus Heilig, Linköpings universitet, Gunilla Karlsson Hedestam, Karolinska Institutet och Ilona Riipinen, Stockholms universitet in som ledamöter i Akademiens klasser för matematik, fysik, medicinska vetenskaper respektive geovetenskaper.

Klassen för matematik

Svensk ledamot

Andreas Strömbergsson. Foto: David Naylor

Andreas Strömbergsson är professor i matematik vid Uppsala universitet. Hans forskning rör sig mestadels i gränslandet mellan talteori – som är den gren inom matematiken där man tittar på heltalens egenskaper – och dynamiska system, där man studerar långtidsbeteendet hos punkter som rör sig enligt givna regler i ett geometriskt rum. Delar av hans forskning har även koppling till matematisk fysik. Han har till exempel studerat den så kallade Lorentzgasen, en starkt idealiserad modell som infördes av Hendrik Lorentz 1905 för att beskriva elektronmolnets rörelse i en metall, men som också har använts för att modellera partikeltransport i flera andra situationer. För speciella fall av denna Lorentzgas har Andreas Strömbergsson, i samarbete med Jens Marklof (University of Bristol), gett ett stringent matematiskt bevis för en ny typ av transportekvation; en generaliserad linjär Boltzmannekvation. Andreas Strömbergsson undersöker också hur sfärer kan packas på det mest utrymmeseffektiva sättet. För tredimensionella sfärer presenterades ett matematiskt bevis för den optimala packningen 1998. Men sfärer kan ha fler dimensioner än så och Andreas Strömbergsson utforskar fall där antalet dimensioner går mot oändligheten.

Andreas Strömbergsson, Uppsala universitet

 

Klassen för fysik

Svensk ledamot

Mark Pearce. Foto: Madeleine Sidolik

Mark Pearce är professor i fysik med inriktning mot astropartikelfysik vid fysikinstitutionen, KTH. Efter att har varit prefekt på fysikinstitutionen 2012–2019, är han numera vice skolchef, Skolan för teknikvetenskap, KTH. Hans forskning rör sig inom experimentell fysik och han utvecklar instrument och metoder som gör det möjligt att studera kosmisk strålning från rymdplattformar. Hans arbete rör också analys och tolkning av instrumentella data. De senaste åren har Pearces forskning främst fokuserat på röntgenpolarimetri, mätning av polarisationen av kosmisk röntgenstrålning som till skillnad från synligt ljus absorberas av jordens atmosfär och därför inte kan mätas från jorden. Röntgenpolarimetri av kompakta himlaobjekt är ett outforskat fält och denna nya observationsmetod ger nya parametrar som gör det möjligt att studera himlaobjekt på ett nytt sätt. I det svenska experimentet PoGO+ utvecklade Pearce ett instrument för att mäta polarisation i högfrekvent röntgenstrålning från pulsaren i Krabbnebulosan och i omgivningarna runt det svarta hålet Cygnus X-1. Mätningarna gjordes från ett unikt ballongburen teleskop, byggt av hans forskargrupp vid KTH med hjälp av kollegor i Japan, som gjorde en lyckad resa runt Arktis högt upp i stratosfären 2016. Tidigare har Pearce utvecklat instrument för att ta fram nya rön om antimateria i den kosmiska strålningen. Detta arbete belönades med Akademiens Wallmarkska priset 2010.

Mark Pearce, KTH

 

Klassen för medicinska vetenskaper

Svenska ledamöter

Markus Heilig. Foto: Peter Holgersson

Markus Heilig är professor i psykiatri och chef för Centrum för social och affektiv neurovetenskap vid Linköpings universitet, samt överläkare vid psykiatriska kliniken på Linköpings universitetssjukhus. Han studerar beroendemekanismer i hjärnan. Målet är att förstå varför vissa individer väljer alkohol framför en naturlig belöning, och fortsätter att inta alkohol trots negativa konsekvenser. Hans grupp av forskare har bland annat visat att bristande reglering av signalsubstansen GABA i hjärnan är en viktig bidragande faktor. Målet är att utveckla ett läkemedel mot alkoholberoende. Markus och hans team arbetar även med nya behandlingsmekanismer för post-traumatisk stress (PTSD). De har kunnat visa att läkemedel som påverkar ett kroppseget cannabis-liknande ämne, anandamid, kan förbättra människors förmåga att släcka rädslominnen när dessa inte längre är ändamålsenliga. Denna mekanism är nu under klinisk utveckling. Under Markus Heiligs tid vid Karolinska Institutet var han också drivande i att introducera buprenorfin som behandling mot heroinberoende i Sverige. Hans forskning inom området ledde till ett antal mycket citerade artiklar, bland annat i the Lancet. Resultaten var också avgörande för förändrade behandlingsrekommendationer i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Markus Heilig, Linköpings universitet

 

Gunilla Karlsson-Hedestam. Foto: Erik Flyg

Gunilla Karlsson Hedestam är professor i vaccinimmunologi vid Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi (MTC), Karolinska Institutet. Hennes forskning är inriktad på immunförsvarets lymfocyter, framförallt B-cellernas funktion och deras förmåga att producera antikroppar med olika specificitet. Antikroppar är viktiga för vårt skydd mot infektioner men de kan också angripa egen vävnad och ge upphov till autoimmuna sjukdomar. En aktuell fråga i hennes forskning är hur ärftliga variationer i de gensegment som bygger upp våra antikroppar påverkar förmågan att angripa infektioner, stimulera effektiva immunsvar genom vaccination eller reagera mot egen vävnad. Ett av hennes grupps viktiga bidrag är IgDiscover, ett verktyg som genom avancerad sekvensering möjliggör storskalig analys av antikroppsrepertoarer samt högkvalitativa populationsstudier av dessa komplexa genregioner. Karlsson Hedestam är medlem i Nobelförsamlingen sedan 2016 och ledamot i Nobelkommittén för fysiologi eller medicin, 2019-2021.

Gunilla Karlsson Hedestam Group, Karolinska Institutet

Klassen för geovetenskaper

Utländsk ledamot

Ilona Riipinen. Foto: Casia Bromberg

Ilona Riipinen är professor vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet. Hennes forskning kretsar kring aerosoler, små luftburna partiklar, hur de samverkar med moln och regn och hur det i sin tur påverkar såväl luftkvalitet och hälsa som klimatet. Vi andas ständigt in både naturliga aerosoler och sådana som kommer från våra utsläpp, och WHO bedömer att dålig luftkvalitet är en av de största globala källorna till ohälsa. Aerosoler spelar samtidigt stor roll för jordens energibalans, och deras inverkan på klimatet har länge varit en av de stora osäkerhetsfaktorerna i klimatmodellerna. Ilona leder enheten för atmosfärvetenskap, där man med noggranna mätningar och avancerade datormodeller studerar aerosolerna på både molekylär och global nivå för att förstå hur deras egenskaper påverkar vår atmosfär. Ilona Riipinen har mottagit många stora utmärkelser och anslag, och är Wallenberg Academy Fellow sedan 2015.

Ilona Riipinen, Stockholms universitet