Akademisk medicin – en hjärtefråga för Anna Wedell

Det har skett enormt mycket inom Anna Wedells specialområde, medicinsk genetik, på senare år. En snabb teknisk utveckling, men också ett nytt sätt att tänka runt patienterna, ligger bakom framstegen. Ett vetenskapligt språng som ställer stora krav på verksamheten.

– Vi behöver kunna kombinera nya avancerade tekniker med både högspecialiserad klinisk medicin och klassisk experimentell grundforskning. Genom att skapa multidisciplinära miljöer som spänner över hela kedjan är det möjligt att göra basala upptäckter och samtidigt erbjuda avancerad diagnostik och behandling. Det blir en helt ny medicin med ett systemtänk där helheten är större än delarna, något som utmanar gränser både inom sjukvården och mellan sjukvården och akademin.

Vissa kraschar akut

Hennes fokus är sällsynta metabola sjukdomar (medfödda sjukdomar som påverkar kroppens biokemi). Det rör sig om patienter vars symtom man tidigare inte alltid haft någon förklaring till.

– De kan dyka upp var som helst inom sjukvården. En del får symtom direkt vid födseln, andra upptäcks av barnläkare under uppväxten. Vissa kraschar akut och kommer in med buller och bång till akutmottagningar runt om i landet, och även vuxna kan drabbas. De kräver ofta avancerade utredningar av många olika specialister, berättar hon.

Med hjälp av nya arbetssätt och metoder (där man bland annat sekvenserar hela arvsmassan) kan man numera ofta ge de här patienterna en diagnos och erbjuda behandling. I många år var Anna Wedell chef för Centrum för medfödda metabola sjukdomar, ett expertcentrum dit patienter från hela landet remitterades. Men det var inte som forskare hon såg sitt yrkesliv framför sig från början.

– Jag hade nog tänkt att jag skulle bli barnläkare men istället blev jag tidigt fascinerad av forskning. Just det här området innefattar både möjligheter till helt nya upptäckter och har samtidigt stor betydelse för patienterna.

En ödesfråga

Sedan en tid tillbaka har hon ett strategiskt uppdrag att sprida konceptet med precisionsmedicin och individanpassad vård. Det är inte så ofta hon har möjlighet att träffa patienter längre men hon försöker ta sig tid att vara med på ronderna. Att det finns goda möjligheter att vara både kliniker och forskare tycker hon är otroligt viktigt.

– Jag ser det som en ödesfråga att vi kan förena båda sidorna. För att vi ska kunna möjliggöra avancerad klinisk medicin behöver vi tillgång till den infrastruktur och expertis som finns inom akademin. Samtidigt är det i kliniken frågeställningarna finns. Det är där man kan hitta exemplen som lär oss saker man direkt kan ta tillbaka till grundforskningen.

Ett lagarbete utse Nobelpristagare

Ett roligt arbete har varit de år hon suttit med och utsett Nobelpristagare i fysiologi eller medicin som ledamot och ordförande av priskommittén vid Nobelförsamlingen på Karolinska.

– Det är något av det mer givande och lärorika jag gjort. Det är också ett lagarbete där alla bidrar med sin unika kompetens och alla har en tydlig målsättning att göra sitt yttersta.

Viktigt förbättra för unga

Vetenskapsakademien menar hon har en viktig funktion för att främja vetenskapligt tänkande i samhället. Som vice preses hoppas hon kunna vara med och bidra till det. Hon lyfter dessutom gärna utmaningarna för forskare i början av karriären. Det handlar bland annat om korta kontrakt och en administration som kan upplevas som betungande.

– Vi behöver förbättra situationen för forskare för det är ett fantastiskt område att jobba inom. Det är viktigt att man inte reglerar sönder och gör villkoren alltför osäkra för unga forskare.