Sedan några år tillbaka pågår ett arbete med att digitalisera Vetenskapsakademiens protokoll från allmän sammankomst med hjälp av AI. Det handlar om ett unikt material som spänner över mer än 200 år. Här finns information om allt från vetenskapliga diskussioner till tjänstledigheter för personalen.
Ända sedan starten 1739 har det skrivits protokoll när ledamöterna vid Kungl. Vetenskapsakademien samlats för allmän sammankomst. Det är ett brokigt material i många olika former som finns bevarat vid Centrum för vetenskapshistoria.
De tidiga åren var det ständiga sekreteraren själv som höll i pennan (exempelvis står Pehr Wargentin bakom protokollen under sin tid på posten). Men i takt med att verksamheten professionaliserades lades uppgiften ut på personal som till en början antecknade för hand. Ett fåtal år har protokollen därefter skrivits rent på skrivmaskin. Från 1914 är det endast maskinskriven text.
Varierat material och innehåll
Även innehållet varierar och förändras över tid.
– De första åren på 1700-talet handlade det mycket om att grundarna träffades och hade principiella diskussioner om vad Akademien egentligen skulle hålla på med. Under 1800-talet ser man hur den vardagliga delen av verksamheten tar allt mer plats. Det diskuteras hur huset ska hållas varmt med vedeldning, vem som ska bo i vilka rum i tjänstebostäderna och om tjänstledigheter ska beviljas. Det är inte alltid de stora vetenskapliga frågorna som berörs, berättar projektkoordinatorn Jacob Orrje, vetenskapshistoriker från Uppsala universitet och civilingenjör som arbetar halvtid vid Centrum för vetenskapshistoria.
Snabb utveckling
När han började med projektet 2022 var han tvungen att själv bygga AI-modeller som kunde tyda skriften. Sedan dess har utvecklingen av stora språkmodeller gått snabbt och numera använder man sig även av open source-programvara från olika håll. För varje person som skrev för hand, och för de olika skrivmaskiner som använts, har en specifik AI-modell tränats. Ett par masterstudenter och praktikanter har granskat allt, rättat felaktigheter, och lärt upp modellen. Efter hand blir den bättre och bättre och gör allt färre fel.
– När det gäller handskriften var det som tur var bara ett fåtal notarier som skrev. De verkar ha trivts bra vid Akademien helt enkelt och blev ofta kvar tills de dog, berättar Jacob Orrje.
Jacob Orrje, projektkoordinator vid Centrum för Vetenskapshistoria. Foto: Eva Nevelius
Det vi gör nu hade varit helt omöjligt för bara fyra till fem år sedan och det är fascinerande att se hur vi kan använda det allra senaste inom AI-tekniken för att arbeta med det allra äldsta vi har i Akademien.
Jacob Orrje, projektkkordinator vid Centrum för vetenskapshistoria
På hans skrivbord vid Akademien står en gamingdator med ett för AI-arbetet tillräckligt kraftfullt grafikkort och blinkar i olika färger. Passande nog är den av märket Ångström. Jacobs dubbla kompetenser har varit helt avgörande för projektet.
–Det är fantastiskt att hitta någon som är både vetenskapshistoriker och dessutom så tekniskt bevandrad att han kan skriva kod och få det att fungera, säger Karl Grandin, föreståndare för Centrum för vetenskapshistoria.
Diskussioner på tåget
Idén till projektet väcktes när han och Jacob träffades vid en kulturarvskonferens i Göteborg. Det blev många och långa diskussioner på tåget hem till Stockholm. Numera bekostas en del av projektet med medel från Riksbankens Jubileumsfond.
Karl Grandin ser det som en fantastisk möjlighet att tillgängliggöra materialet för forskare och studenter från hela världen. När allt är klart, förhoppningsvis någon gång i vår, kommer det att läggas ut på Centrum för vetenskapshistorias webbplats. Samtliga personer som omnämns i protokollen märks upp vilket innebär att alla noteringar om dem blir sökbara.
Guldgruva för historiker
Jacob Orrje ser materialet som en guldgruva för den historieintresserade.
– Hittills har vi märkt upp nästan 8 000 personer, och det handlar inte bara om ledamöter utan en bred samling av människor som levde i och utanför Sverige under den här tiden. Att ha en serie av protokoll som förts så konsekvent under så lång tid – det är nog väldigt ovanligt. Och det är en viktig källa för flera olika spår av forskning, säger han.
Själv har han funderat en hel del runt Akademiens relation till staten, och datalingvister i Uppsala har visat intresse för att studera språkets utveckling. Men protokollen är troligen också en av de längsta serierna av föreningsprotokoll som bevarats för eftervärlden. De visar hur en organisation som Akademien växer fram och utvecklas.
Roligt men krävande arbete
För Florian Jernberg, som sitter i rummet bredvid och transkriberar och rättar de digitaliserade protokollen, är det ett krävande rutinarbete. Hittills har han och tidigare kollegor rättat flera miljoner ord.
Men han fascineras också av diskussionerna och de historiska händelser som speglas. En episod han särskilt minns är när ständige sekreteraren Jacob Berzelius reser till Paris med vad man då trodde var kraniet efter den franske filosofen René Descartes (något som senare ifrågasatts).
– Jag tror inte det är många som får jobba med ett så stort sammanhållet historiskt material. Det är monotont men samtidigt finns det mycket kul man kan hitta.
Till och med 1970-talet
Hittills har man hunnit till år 1911. Mellan 25 000 och 30 000 sidor med 3,2 miljoner ord har digitaliserats från runt 3 500 möten. De sista åren, som är maskinskrivna, beräknas dock gå fortare.
Målsättningen är att hinna till 1930-talet vid årsskiftet och förhoppningen är att lyckas digitalisera allt en bit in på 70-talet innan projektet är slut.
– Det vi gör nu hade varit helt omöjligt för bara fyra till fem år sedan och det är fascinerande att se hur vi kan använda det allra senaste inom AI-tekniken för att arbeta med det allra äldsta vi har i Akademien. Det kommer att innebära att möjligheten att närma sig Akademiens historia blir radikalt förbättrad för alla som är intresserade, säger Jacob Orrje.
