Tre nya ledamöter inom humaniora och samhällsvetenskaper valdes in vid Vetenskapsakademiens senaste allmänna sammankomst 11 januari i år. Axel Englund intresserar sig för litteratur och musik, Ulman Lindenberger är expert på livscykelpsykologi och Yves Zenou studerar nätverksteori.
Klassen för humaniora och framstående förtjänst om vetenskap
Svensk ledamot
Axel Englund är professor i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. Han intresserar sig för skärningspunkterna mellan litteratur och musik, ord och ton, i synnerhet från modernismen och framåt. Ett spår i hans forskning rör tyskspråkig lyrik från 1900-talet, som Paul Celan, Nelly Sachs med flera, och särskilt dess förhållande till musik.
Men han har även forskat om opera, tonsatt lyrik och prosaskildringar av musicerande. När det gäller musikdramatik har det särskilt handlat om hur den framförs på scenen i dag. Han har en interdisciplinär utbildning och arbetar professionellt även som musikkritiker och översättare.
Hans verksamhet är internationellt inriktad och han har framträtt vid ett stort antal konferenser och som föreläsare i både Europa och USA. Sedan 2018 är han samordnare för humanistiska fakultetens masterprogram i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hans senaste bok är Mörkerstråk: lyrik och musik i det tyska nittonhundratalets skugga, som kom 2020.
Axel Englund, Stockholms universitet
Klassen för samhällsvetenskaper
Utländsk ledamot
Yves Zenou är en svensk-fransk ekonom, professor vid Monash University, Department of Economics, i Melbourne, Australien. Han har skrivit om bland annat offentlig ekonomi och arbetsmarknadsekonomi. Men hans senaste arbeten, och det som citerats allra mest, handlar om nätverksteori. Det är ett relativt nytt tvärvetenskapligt fält som används bland annat av sociologer, matematiker och ekonomer.
Zenous arbeten har bidragit med ett specifikt koncept som kallas ”nyckelspelaren”. Det handlar om möjligheterna att rikta in sig på en särskild person i ett nätverk för att få antingen en ökad eller minskad aktivitet. Han har utvecklat en algoritm för att hitta nyckelpersonen och visat att det oftast inte är den självklara kandidaten.
Han har sedan använt resultaten för att besvara en mängd frågor som till exempel hur strukturen på sociala nätverk påverkar hur det går för en viss individ inom till exempel miljö, utbildning, migration och psykisk ohälsa. Men även vilken brottsling som bör avlägsnas från ett visst nätverk om man vill minska kriminaliteten på det mest effektiva sättet.
Utländsk ledamot
Ulman Lindenberger är chef för Max Planck Institute for Human Development, Center for Lifespan Psychology, i Berlin, Tyskland. Han är internationellt ledande inom det som brukar kallas livscykelpsykologi, där man vill se till människans utveckling som helhet i stället för att fokusera på enskilda utvecklingsskeden. Han har också specialiserat sig på den kognitiva utvecklingen i samband med åldrande.
När han startade sin karriär fanns det en annan syn på människans kognitiva utveckling. Där genomförde man bara mätningar vid enstaka tillfällen i olika åldrar i stället för att se på utvecklingen över tid. Ulman Lindenberger kunde visa att man med den formen av data inte kunde avgöra eller uppskatta vad som låg bakom förändringar. Hans insikter har bidragit till att stora delar av litteraturen inom området krävt omvärdering.
Lindenbergers vetenskapliga bidrag visar på ett djup och en bredd som sträcker sig hela vägen från psykologiska experiment, via neurovetenskapligt arbete med anatomiska och neurokemiska grunder, till metodologiska bidrag inklusive statistik.
Ulman Lindenberger, Max Planck Institute for Human Development