Stamcellsforskningen har gjort stora framsteg, men har ofta varit omdiskuterad och i de flesta fall återstår fortfarande mycket forskning för att nå fram till fungerande behandlingar. Kungl. Vetenskapsakademiens klass för medicinska vetenskaper har tillsatt en arbetsgrupp som skrivit detta uttalande för att bidra med vetenskaplig kompetens i frågor kring stamcellsforskning.
Många allvarliga sjukdomar, som till exempel Parkinsons sjukdom och diabetes, karakteriseras av förlust av celler. Stamcellsforskning har fått stor uppmärksamhet och har lett till optimism om möjligheten att utveckla nya behandlingar för att ersätta döda celler.
Det finns sedan några decennier två väletablerade stamcellsbaserade behandlingar i kliniskt bruk som räddat många liv; benmärgstransplantation, där blodbildande stamceller från benmärgen transplanteras för att behandla vissa typer av leukemi, och hudtransplantation, där ny hud odlas fram utanför kroppen från en patients egna hudstamceller för att behandla svåra brännskador. Utöver transplantation finns också läkemedel som stimulerar kroppens egen förmåga att nybilda vissa celltyper. Ett exempel är mediciner som stimulerar nybildningen av röda blodkroppar. De är i vissa situationer ett alternativ till blodtransfusion, vilket har haft stor betydelse för bland annat vården av patienter med kronisk njursvikt med associerad blodbrist.