De europeiska vetenskapsakademiernas rådgivande organ (EASAC) har i dag kommit med en ny rapport om hur vi kan ta itu med miljöeffekter av plastförpackningar. Med anledning av det skriver Christina Moberg, ordförande för EASAC, och Dan Larhammar, preses, vid Kungl. Vetenskapsakademien en debattartikel i Upsala Nya Tidning.
En av slutsatserna i EASAC:s rapport är att återvinning och återanvändning av plast behöver utvecklas. Men det är viktigt att politiker och industrin fokuserar på hela kedjan – från tillverkning till avfall.
Det här är första gången som ledande forskare från 28 olika länder har gått ihop för att titta närmare på hela problematiken med plast. Rapporten har titeln ”Plastförpackningar i en cirkulär ekonomi” (”Packaging Plastics in a Circular Economy”). Där konstateras att den globala produktionen av plast har ökat från 1,5 miljoner till nästan 400 miljoner ton per år sedan 1960-talet. Makro- och mikroplaster finns överallt, på land, i havet och i luften. För många djurarter kan plastavfall vara dödligt, genom att de får i sig plasten eller fastnar i den, samtidigt som mikroplaster sprids genom hela näringskedjan.
EASAC ifrågasätter inte plastens roll i vårt samhälle. Det finns fördelar med plast som material och den har flera olika användningsområden. Men man menar att mekanismer som bygger på frivillighet är otillräckliga för att komma tillrätta med de problem som plasten orsakar. Europeiska lagstiftare behöver nu fastställa regler och besluta om incitament för att skynda på utvecklingen mot ett samhälle där plast i högre grad än i dag återvinns och återanvänds – och framför allt se till att plasten inte kommer ut i naturen.
Med anledning av att rapporten släpps har Christina Moberg, professor emeritus KTH och ordförande för EASAC samt Dan Larhammar, professor vid Uppsala universitet och preses för Kungl. Vetenskapsakademien även skrivit en debattartikel som publiceras i Upsala Nya Tidning.