Kungl. Vetenskapsakademien har tilldelat Paul R. Ehrlich, professor i biologi vid Stanford University i Kalifornien, USA och Edward O. Wilson, professor i biologi vid Harvard University, Cambridge, Massachusetts, USA, 1990 års Crafoordpris på 1,5 miljoner Kronor.
Förutom utdelas ur Anna-Greta och Holger Crafoords fond forskningsanslag på sammanlagt 800 000 kr. till svensk forskning inom populationsbiologi.
Paul R. Ehrlich tilldelas priset för forskning om fragmenterade populationers dynamik och genetik och om betydelsen av utbredningsmönstret för deras överlevnadssannolikhet.
Edward O. Wilson tilldelas priset för öbiografiska teorin för artrikedom och dynamiken i organismsamhällen på öar och i biotopfragment med olika isoleringsgrad.
Årets Crafoordpristagare har båda utfört banbrytande grundvetenskaplig forskning över naturligt splittrade djurbestånd och organismsamhällen. De insikter, som de härigenom fått, har blivit av fundamental betydelse för den moderna naturvårdsbiologin, vars syfte är att hejda utarmningen av arternas mångfald, det man kallar den globala biodiversiteten. De har därtill gjort enorma insatser för den allmänna medvetenheten om den globala miljökrisen som populärvetenskapliga författare och som rådgivare och experter åt politiker på världsscenen.
Paul Ehrlichs främsta forskningsinsats inom årets prisområde gäller ekologi och genetik hos djurpopulationer, som naturligt eller till följd av mänskliga ingrepp blivit uppsplittrade på ett antal mer eller mindre isolerade ”småpopulationer” . (Med population menar en zoolog alla individer av en art som lever inom ett område och har möjlighet att fortplanta sig med varandra). Ehrlich har främst använt fjärilen Euphydryas edithae, som lever i klippiga bergens höglänta marker. Ehrlich och hans forskarlag har i flera decennier analyserat hur olika ekologiska och genetiska faktorer i växelspel påverkar fjärilens lokala och regionala överlevnadsmöjligheter i den mosaikartade miljö, där den lever.
Ehrlich bröt ny mark speciellt genom att påvisa samspelet mellan yttre och inre faktorer. Han bidrog med ny kunskap om vad som numera är allmänt accepterat, att även den genetiska och inte bara den artmässiga mångfalden är av fundamental betydelse för att bevara den biologiska mångfalden, biodiversiteten. Ehrlich principiella slutsatser på basis av resultaten från fjärilsforskningen i Klippiga bergen har haft oerhörd genomslagskraft även inom helt andra fält, t.ex. inom skadedjursbekämpning i lant-och skogsbruk samt inom fiskeribiologi.
En annan minst lika viktig forskningsinsats är den teori om arternas s.k. samevolutionära relationer, som Ehrlich lagt fram tillsammans med botanisten Peter H. Raven. Teorin innebär att växelspelet mellan två eller flera arter framtvingar ömsesidiga anpassningar, en process som kan leda till totalt beroende. Det står numera helt klart, att en mängd växt- och djurarter i områden och miljöer, som under mycket långa perioder varit förskonade från storskaliga störningar, genom denna process har blivit fullständigt beroende av varandra.
För en bred allmänhet har Ehrlich blivit känd genom en lång rad böcker, vissa samförfattade med hustrun Anne, om globala miljöproblem som t.ex. överbefolkning, resursnedslitning, kärnkrigsvinter och växthuseffekter. Det har sagts att Ehrlich vid sidan av Rachel Carson är den person som betytt mest för att väcka allmänhet och politiker till insikt om den globala miljökrisen.
Edward O. Wilson har framför allt genom den s. k öbiografiska teorin lanserat hypotesen att djur- och växtsamhällenas artrikedom på öar kan förklaras med öarnas storlek och graden av isolering, medan jämvikten hos samhällena beror på populationsbiologiska processer hos de arter, som bygger upp samhällena.
Denna enkla teori, som Wilson formulerade tillsammans med den nu bortgångne Robert MacArthur, har gjort studier av den biologiska mångfalden Till en kvantitativ och experimentellt tillgänglig forskningsinriktning. Den har visat sig högst användbar även för ”öar på land”, t.ex. en rest av skog i en åker eller en bit åker i en skog. Med Wilsons teori kan man i förväg få en ungefärlig uppfattning av konsekvenserna för flora och fauna, när man styckar sönder en yta. Det skrivs därför knappast ett enda tyngre naturbiologiskt arbete i våra dagar, som inte tar avstamp från den öbiografiska teorin.’
Bland Wilsons talrika vetenskapliga insatser av grundläggande betydelse kan nämnas hans syntes av hur förändrade sociala beteende inom djurvärlden kommer till stånd genom anpassningar till olika omvärldsbetingelse. Denna s.k. sociobiologiska syntes har fört beteendeforskningen in i den moderna evolutionsbiologiska forskningens huvudfåra. En häpnadsväckande uppblomstring har blivit följden, som så ofta, när olika områden bringas i kontakt med varandra, i detta fall evolutionsbiologi, beteendeforskning och ekologi. Tanken har även lockat till debatt om i vilken mån evolutionistiska synsätt kan vara till nytta även vid analysen av vissa mänskliga beteendetyper och samhällsstrukturer.
Denna enkla teori, som Wilson formulerade tillsammans med den nu bortgångne Robert MacArthur, har gjort studier av den biologiska mångfalden till en kvantitativ och experimentellt tillgänglig forskningsinrikning. Den har visat sig i högst användbar även för ”öar på land” t.ex. en rest av skog i en åker eller en bit åker i en skog. Med Wilsons teori kan man i förväg få en ungefärlig uppfattning av konsekvenserna för flora och fauna, när man styckar sönder en yta. Det skrivs därför knappast ett enda tyngre naturvårdsbiologiskt arbete i våra dagar, som inte tar avstamp från den öbiografiska teorin.
Bland Wilsons talrika andra vetenskapliga insatser av grundläggande betydelse kan nämnas hans syntes av hur förändrade sociala beteenden inom djurvärlden kommer till stånd genom anpassningar till olika omvärldsbetingelser. Denna s.k. sociobiologiska syntes har fört beteendeforskningen in i den moderna evolutionsbiologiska forskningens huvudfåra. En häpnadsväckande uppblomstring har blivit följden som så ofta, när olika områden bringas i kontakt med varandra, i detta fall evolutionsbiologi, beteendeforskning och ekologi. Tanken har även lockat till debatt om i vilken mån evolutionistiska synsätt kan vara till nytta även av vissa mänskliga beteendetyper och samhällsstrukturer.
I hela sitt liv, men särskilt under det senaste decenniet, har Wilson, vars veteskapliga specialitet ursprungligen var myrornas systematik, utvecklingshistoria och ekologi, ägnat stor kraft åt upplysning om och aktioner mot den katastrofala demonteringen av jordens biologiska diversitet (antalet arter och den genetiska mångfalden). Wilson är en internationell ytterst betydelsefull och betrodd rådgivare åt politiker och internationella organisationer med intresse och ansvar för global naturresurshantering.
Professor Paul R. Ehrlich (f. 1932) ProfessorEdward O. Wilson (f. 1929)
Dept of Biological Sciences Museum of Comparative Zoology
Stanford University Harvard University
Stanford; CA 94305 Cambridge, MA 02138
USA USA
Ytterligare upplysningar samt foto kan erhållas från Vetenskapsakademiens informationsavdelning, tel. 08-15 04 30, fax 08-15 56 70.