Vetenskapsakademien utdelar 2 miljoner kronor till isotopgeologisk forskning ur Anna-Greta och Holger Crafoords fond. Beloppet utdelas dels som ett pris (1 340 000 kronor), dels som forskningsanslag till svenska forskare.
Vid en högtidlig ceremoni på Vetenskapsakademien på CRAFOORDDAGEN, onsdagen den 24 september 1986 kl. 18.00, kommer H M Konungen att överlämna 1986 års Crafoordpris.
CRAFOORDPRISET 1986 delas lika mellan professorerna Claude J. Allègre, Universitè de Paris VI, Frankrike och Gerald J. Wasserburg, California Institute of Technology, Pasadena, USA ”för deras banbrytande insatser vid studiet av isotopkemiska förhållanden och de geologiska tolkningsmöjligheter som dessa erbjuder”.
Crafoordföreläsningar hålles av pristagarna samma dag kl. 15 och 16.
ISOTOPGEOLOGI har utvecklats till ett av de viktigaste nyckelområdena i modern geologisk forskning. Det är numera möjligt att datera olika geologiska händelseförlopp och utreda jordens och hela solsystemets utveckling ända från den tid då de nuvarande himlakropparna bildades.
Allègre och Wasserburg har båda bidragit till utvecklingen av den s k samarium-neodymiummetoden, som ger nya möjligheter att studera jordklotets djupa innandömen och deras kemiska utveckling samt växelverkan med bergarterna vid jordens yta.
Claude Allègre har huvudsakligen sysslat med vår planet Jorden. Hans insatser har gjort det möjligt att bättre förstå jordskorpans och jordmantelns utveckling och växelverkan samt förklara och till åldern bestämma mängd geologiska processer, som t ex bildningen av jordens atmosfär och uppkomsten av själva jordklotet.
Gerald Wasserburgs huvudsakliga arbetsintresse har gällt ursprunget och utvecklingen av solsystemet. Mest spektakulära är hans vida kända isotopgeologiska studier av det provmateriel från månen, som hemfördes av de amerikanska Apolloresorna. Dessa undersökningar nödvändiggjorde bl a en omfattande utveckling av isotopgeologisk laboratoriemetodik, som har blivit till stor nytta för hela geologien. Wasserburgs banbrytande arbeten har därjämte berört processerna vid meteoriternas och jordklotets bildning för ungefär 4500 miljoner år sedan och vid uppkomsten av jordens första jordskorpa. Av särskilt intresse är här upptäckten av den numera genom radioaktivt sönderfall helt försvunna förhållandevis kortlivade aluminiumisotopen med masstalet 26 och den ställning denna isotop haft i solsystemets tidiga utveckling. Den härstammar sannolikt från en supernovastjärna som exploderade i solnebulosans närhet kort före solsystemets bildning.