Vid en ceremoni den 3 november 1999 kl 17.30 i Musikaliska akademiens stora sal utdelas fyra internationella priser i logik och filosofi, matematik, de visuella konsterna och de musikaliska konsterna.
Prisutdelare är Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Akademien för de fria konsterna och Kungl. Musikaliska akademien. Prinsessan Lilian överlämnar priserna, som vardera är på 400.000 kr.
Priserna tilldelas:
i logik och filosofi John Rawls, Harvard University, USA, för boken A Theory of Justice, som inneburit en förnyelse av den normativa etiken och den politiska filosofin samt på ett väsentligt sätt bidragit till den normativa etikens metodologi.
i matematik Yuri Manin, Max-Planck-Institutet för matematik, Bonn, Tyskland, (rysk medborgare) för hans viktiga insatser inom algebraisk geometri och matematisk fysik, speciellt för de banbrytande arbeten han på senare år skrivit om kvantgrupper och spegelsymmetrier.
i de visuella konsterna arkitektteamet Jacques Herzog och Pierre de Meuron, Basel, Schweiz, för en arkitektur som tolkar program och plats med stor konstnärlig integritet.
i de musikaliska konsterna The Kronosquartet, San Francisco, USA för dess framgångsrika arbete med att främja skapandet av en ny repertoar för stråkvartett och att föra ut denna tillsammans med äldre verk till nya publikgrupper. Utan att ge avkall på sina fundamentala kvalitetskrav har Kronoskvartetten under sina dryga tjugofem år varit utpräglat och medvetet gränsöverskridande ifråga om både tid, rum, musiktraditioner och sociala miljöer.
Ytterligare upplysningar lämnas av:
Professor Dag Prawitz, Filosofiska inst., Stockholms universitet
Tel 08-16 33 60, 662 79 97
Professor Torsten Ekedahl, Matematiska inst., Stockholms universitet
Tel 08-16 45 26
Ständige sekreteraren Bo Grandien, Akademien för de fria konsterna
Tel 08-23 29 45, 16 33 54
Ständige sekreteraren Bengt Holmstrand, Musikaliska akademien
Tel 08-611 57 20
Docent Rolf Schock (1933), som vid sin bortgång 1986 efterlämnade en stor förmögenhet, uttryckte i sitt testamente att Vetenskapsakademien skall utse en pristagare i logik och filosofi samt en i matematik, att Akademien för de fria konsterna skall utse en pristagare i en av de visuella konsterna och att Musikaliska akademien skall utse en pristagare i en av de musikaliska konsterna. Förmögenheten förvaltas av stiftelsen The Schock Foundation, vars styrelse tillsätts av de tre prisutdelande akademierna. Ordförande i stiftelsen är Vetenskapsakademiens ständige sekreterare Erling Norrby. Samtliga priser utdelas vartannat år. Se Rolf Schocks biografi
Priset i logik och filosofi
John Rawls teori om rättvisa framstår som ett av de väsentligaste bidragen till 1900-talets filosofi. Den är betydelsefull, inte bara på grund av de mycket diskuterade rättviseprinciper som den innehåller, utan också på grund av det sätt som den argumenterar för dessa principer. Rawls får priset inte minst för detta metodologiska bidrag, som består i en teori om hur moraliska och normativa utsagor kan rättfärdigas.
Denna teori om hur man rationellt kan understödja en moralisk ståndpunkt står framförallt i motsats till den mycket utbredda värdenihilistiska inställningen, enligt vilken man överhuvudtaget inte rationellt kan argumentera för eller emot etiska ställningstaganden. Denna inställning företräddes i Sverige av Uppsalafilosofen Axel Hägerström vid 1900-talets början och fick en stor utbredning inom human- och samhällsvetenskaperna, inklusive juridiken. På den internationella scenen framfördes liknande idéer av den logiska empirismen.
Rawls arbeten, särskilt hans huvudverk A Theory of Justice som utkom 1971, bryter med denna tradition. Boken innehåller en energisk, rationell argumentation till förmån för vissa substantiella rättviseprinciper. Det stora intresse som etiska diskussioner tilldragit sig inom filosofin och samhällsvetenskaperna under den senare delen av seklet kan delvis tillskrivas Rawls inflytande; hans bok utgör en vändpunkt och har varit en viktig inspiration till den normativa filosofins uppsving.
Den rättviseteori som Rawls lägger fram innehåller två grundläggande principer. Den första säger att varje människa skall ha lika rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med ett liknande system av friheter för andra. Den andra principen rör fördelningsfrågor och säger bland annat att sociala och ekonomiska värden skall fördelas lika såvida inte en olik fördelning är till fördel för de sämst ställda. Dessa principer har inte stått oemotsagda, utan har gett upphov till en synnerligen omfattande diskussion.
Rawls är professor emeritus sedan 1991, men är fortfarande filosofiskt verksam. I hans senaste bok Political Liberalism som utkom 1993 vidareutvecklar och modifierar han några av ståndpunkterna i A Theory of Justice och tar också upp nya teman.
John Rawls är född 1921 och kom som professor i filosofi till Harvard 1962, alltså redan vid 41 års ålder. Han disputerade 1950 vid Princeton University och var även verksam som lärare där ett par år efter disputationen. Mellan 1953 och 1962 var han vid Cornell University, först som biträdande professor och sedan som professor i filosofi.
Priset i matematik
Yuri Manins stora vetenskapliga produktion innehåller många fundamentala resultat: från bevis av en variant av det s.k. Mordells förmodande, motexempel till Lüroths sats i högre dimensioner (tillsammans med Iskovskih), studium av diofantiska ekvationer, p-adisk analys och modulära former inom den rena matematiken till studium av lösningar till Yang-Mills ekvationer och deras samband med 4-dimensionella mångfalder, teori för kvantgrupper och spegelsymmetri (till en del tillsammans med Kontsevich) inom matematisk fysik. Han har också stora filosofiska intressen.
Yuri Manin föddes 1937 i Simferopol (dåvarande Sovjetunionen, nuvarande Ukraina). Han studerade matematik vid Moskvauniversitetet och disputerade 1960 vid Steklov-institutet för matematik i Moskva. Han var professor i matematik vid Moskvauniversitetet 1965-1991. Sedan 1993 är han fast anställd vid Max-Planck-institutet för matematik i Bonn.
Priset i de visuella konsterna
Arkitektteamet Jacques Herzog och Pierre de Meuron har i en serie projekt, både utförda och outförda, behandlat byggnaders inre och yttre skal på nya sätt. Kända material, ofta påtagligt enkla, har använts för att väcka känslor och frågor på ett vis som liknar den moderna konstens. Också prosaiska projekt som lager, ställverk och verkstäder har utformats med relevanta material och god ekonomi men poetiserats till konstobjekt. Här kan nämnas det centrala ställverket på Basels järnvägsstation, uppfört 1994-95. En hinna av tunna kopparband ger volymen en lätthet som verkningsfullt kontrasterar mot stationens rostiga stålkonstruktioner.
Motsatsparet natur och kultur undersöks och visas upp i en serie projekt. Tydligt sker det i Riccola Europes fabrik och lager i Mulhouse-Brunnstatt, 1994, där väggar med inetsade bladmotiv av fotografen Karl Blossfeldt och fuktad betong med mossa samspelar med den natursköna parkomgivningen.
Herzog och de Meuron arbetar med geometriskt klart definierade volymer som genom ytskiktens mångtydighet spelar mellan lätthet och genomskinlighet å ena sidan, täthet och tyngd å den andra. De enkla byggnadskropparna med självklar rumsorganisation kontrasterar med och skärper den sammansatta ytan, som motverkar risken för torrhet och torftighet. I Dominius Winery i Yountville, Kalifornien, 1997, skyddas den enkla betongbyggnaden för vinförvaring av platsens lokala, mörka sten, sorterad så att flera fasadtätheter uppstår. Några är glesa och genomsiktliga, andra täta och skylande. Ett exempel på arkitekternas intresse för de intrikat genomarbetade byggnadsskalen är tävlingsprojektet för en grekisk-ortodox kyrka i Zürich. Där omger en yttre halvgenomskinlig glasbox flera inre glasboxar, vilkas interiörverkan präglas av de förgyllda ikontryck (påminnande om Andy Warhol eller Roy Lichtenstein) som helt täcker väggarna. Där avväpnas ikonmåleriets naiva ton samtidigt som just detta måleri är utgångspunkten för interiörens solnedgångsbländande prakt – allt gestaltat med trovärdig minimalistisk arkitektur.
I de båda arkitekternas verk antyds referenser till andra verk. Villa Riehen, utanför Basel, ekar av både Le Corbusiers Villa Savoy och av Mies van der Rohe och Adolf Loos. Modernismen motsägs av en i marken inskuren entrégård och av att Le Corbusiers vita ytor transformerats till svart trä. Trädgårdssidan består av en över marken svävande parallellepiped, som öppnar kontakt med ett inre atrium. Stora skjutbara glasytor åstadkommer diagonala upplevelser av motstående rum. Detaljerna är utförda med hög precision.
Bland kända arbeten av Herzog och de Meuron märks de utsökta bostadshusen med fasader och altaner av trä på en bakgård i Basel, 1984, och Tate Gallerys nya byggnad för modern konst i London, 1995-99.
Jacques Herzog och Pierre de Meuron är båda födda 1950 i Basel, Schweiz. 1975 avslutade de sina studier i arkitektur vid Eidgenössischen Technischen Hochschule i Zürich, Schweiz. 1978 startade de arkitektkontoret Herzog & de Meuron i Basel. Numera har de kontor i Basel, München och London.
Priset i de musikaliska konsterna
David Harrington bildade Kronoskvartetten 1973. Sin nuvarande besättning har ensemblen haft sedan 1978. Redan från början tog Harrington aktiv kontakt med tonsättare. Han kom bl.a. att utveckla ett nära samarbete med Terry Riley och andra amerikanska komponister. I den globala anda som är utmärkande för Kronoskvartetten utvidgades kontaktnätet snabbt. Kvartetten har efter hand riktat uppmärksamheten på tonsättare från miljöer, där man först knappast trodde att stråkkvartetter komponerades, t.ex. i Zimbabwe och Azerbajdzjan. En CD från 1992 är helt ägnad afrikanska kompositioner.
Över 400 verk har under åren komponerats eller arrangerats för Kronoskvartetten av komponister från sex världsdelar. I kvartettens repertoar ingår också arrangemang av jazz- och rockklassiker, komponerade av bland andra musiker som Jimi Hendrix, Thelonius Monk och Bill Evans, samt tangos av bandoneone-mästaren Astor Piazzolla.
Kvartettens utåtriktade attityd har gjort att de lyckats nå och entusiasmera nya, unga publikgrupper för kammarmusik, såväl klassisk som modern. Detta är också en av deras primära ambitioner. De ger över hundra konserter per år och dessa är ofta kombinerade med pedagogiska aktiviteter som samtal med publiken och master-classes, men de ger också rena skolkonserter och medverkar i uppsökande verksamhet. Många av konserterna äger givetvis rum i konsertsalar, men klubbar och jazzfestivaler är också naturliga plattformar för denna ensemble.
Av Kronoskvartettens hittills 27 grammofonutgåvor har sex nominerats för Grammy-priset.
David Harrington, kvartettens primarie, har en gång formulerat sin målsättning så här: ”Jag har alltid velat att en stråkkvartett ska vara vital, ett levande energiknippe, men också ”cool”, inte rädd för att sparka i häcken och att vara underbart vacker och ful, om det behövs. Men den måste vara ett uttryck för livet. Kunna lägga fram sin berättelse med behag, humor och djup. Och att berätta allt – om det är möjligt.”
Kronoskvartetten har gästat Sverige ett flertal gånger, engagerad bl.a. av Stockholms Konserthusstiftelse och Rikskonserter.
Kvartettens medlemmar är:
David Harrington, första violin, född i Portland, Oregon 1949. Initiativtagare till Kronoskvartetten och dess konstnärliga ledare. Han har tidigare verkat som lärare vid välrenommerade konservatorier och colleges i Kanada och USA.
John Sherba, andra violin, född i Milwaukee, Wisconsin 1954. Studier vid University of Wisconsin med undervisning i kammarmusik bl.a. av medlemmar i Fine Arts-kvartetten och Chicago Symphony Quartet. Han deltog också samtidigt i Isaac Sterns master-classes.
Hank Dutt, viola, född i Muscatine, Iowa 1952. Tog sin Master of Music-examen vid Indiana University i Bloomington. Kammarmusikstudier för bl.a. professor Joseph Gingold och i nära kontakt med Tokyo-kvartetten.
Joan Jeanrenaud, violoncell, född i Memphis, Tennessee 1956. Efter en Bachelor of Music-examen vid Indiana University fortsatte hon sina studier i Europa, bl.a. för Pierre Fournier i Geneve. Ms. Jeanrenaud har under 1999 tagit ett sabbatsår och ersätts under den perioden av Jennifer Culp. Hon kommer från Castro Valley, Californien. Hon är f.n. också medlem i The Empyrean Ensemble – en framstående amerikansk grupp för samtida musik – liksom lärare vid San Francisco Conservatory of Music, Holy Names College och Mills College.