Crafoordpriset 1988

Vetenskapsakademien delar ut 2,5 miljoner kronor till matematisk forskning ur Anna-Greta och Holger Crafoords fond.

CRAFOORDPRISET 1988 På 1,6 miljoner kronor delas lika mellan två matematiker, verksamma inom området algebraisk geometri, och 900 000 kr går till svensk forskning inom samma område.

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat att 1988 års Crafoordpris på 1,6 milj. Kronor skall delas lika mellan Professor Pierre Deligne, Institute for Advanced Study, Princeton, New Jersey, USA och Professor Alexander Grothendieck, Université des Sciences et Techniques du Languedoc, Montpellier, Frankrike för deras fundamentala insatser inom algebraisk geometri, speciellt för införandet av ”étale” kohomologi (Grothendieck) och för dess tillämpningar inom såväl som utom algebraisk geometri (Grothendieck och Deligne) bl.a. på beviset av Weils förmodanden.

Samtidigt får svensk forskning inom algebraisk geometri 900 000 kr i bidrag från Anna-Greta och Holger Crafoords fond.

Crafoordpriset utdelas vid en högtidlig ceremoni på Vetenskapsakademien onsdagen den 21 september 1988.

Pristagarnas insatser rör ren grundforskning i matematik, som man dock på senare tid fått användning för vid konstruktion av s.k. felkorrigerande koder som t.ex. används vid kommunikation med satelliter.

Algebraisk geometri är ett av de äldsta områdena av matematiken och i sin mest primitiva form handlar det om hur lösningar till polynomekvationer i flera variabler ser ut. Ett exempel på en polynomekvation i tre variabler är: X27+Y13+Z7=0. Det finns dels en kontinuerlig aspekt av detta problem (man studerar t.ex. lösningar bland de komplexa talen), dels en diskret aspekt (man studerar t.ex. heltalslösningar) och en klassisk månghundraårig dröm inom matematiken har varit att kunna knyta ihop dessa två aspekter för att på så sätt gå generella metoder för att bevisa påståenden inom talteorin. Det är först under de senaste 25 åren som denna dröm realiserats (även om mycket återstår att göra). En viktig drivkraft har varit några förmodanden (”Weil-förmodandena”) som formulerades 1948 av den fransk-amerikanska matematikern André Weil (f. 1906), och gäller t.ex. har många lösningar det finns till polynomekvationer modulo ett primtal p, då p blir stort. Dessa förmodanden bevisades fullständigt av Alexandre Grothendieck och Pierre Deligne för cirka 15 år sedan.

Härvid spelade begreppet ”étale” kohomologi en viktig roll under studiet av detta begrepp och dess tillämpningar revolutionerade Grothendieck och Deligne den algebraiska geometrin. Senare utveckling inom algebraisk geometri (Faltings arbeten om t.ex. Fermats stora sats, Moris arbeten om modeller för algebraiska mångfalder och arbeten av pristagarna och andra) har på ett övertygande sätt visat den enorma genomslagskraften av pristagarnas idéer.

Pierre Deligne föddes den 3 oktober 1944 i Brüssel i Belgien. Han studerade i Paris och blev 1973 professor i matematik vid Institute des Hautes Etudes Scientifiques i Paris. Sedan 1985 är han professor vid Institute for Advanced Study i Princeton, NJ, USA.

Alexander Grothendieck föddes den 28 mars 1928 i Berlin. Han flyttade i unga år till Frankrike. Han var professor vid Institute des Hautes Etudes Scientifiques i Paris 1959-1971. Efter två år vid Collége de France är han sedan 1973 verksam som professor i matematik vid Université des Sciences et Techniques de Languedoc, Montpellier, Frankrike. Han är också anställd vid Centre National de la Recherche Scientifique (CNRS).