Årets Schockpristagare spänner från tankens logik till musikens klanger.
Tre av Sveriges akademier ansvarar för utdelandet av Schockprisen, som utdelas vartannat år. Det var filosofen och konstnären Rolf Schock (1933-1986) som i sitt testamente önskade att Kungl. Vetenskapsakademien skulle utse en pristagare i logik och filosofi samt en pristagare i matematik, att Kungl. Akademien för de fria konsterna skulle utse en pristagare i de visuella konsterna samt att Kungl. Musikaliska akademien skulle utse en pristagare i de musikaliska konsterna.
Rolf Schockprisen 2001, på 500.000 kr vardera, tilldelas:
Logik och filosofi:
Saul A. Kripke, professor emeritus vid Princeton University, USA, ”för skapandet av den modallogiska semantik som bär hans namn, samt för hans därmed sammanhängande, originella och djuplodande undersökningar av identitet, referens och nödvändighet”.
Matematik:
Elliott H. Lieb, professor vid Princeton University, USA, ”för hans framgångsrika insatser inom matematisk fysik, särskilt för hans viktiga bidrag till den matematiska förståelsen av den kvantmekaniska flerkropparteorin och för hans arbeten om exakta lösningar i statistisk mekanik och kvantmekanik”.
De visuella konsterna:
Giuseppe Penone, skulptör från Turin, Italien, ”för en konstnärlig gärning som sedan 1960-talet strävat efter att försona människan och naturen. Med främst träet som arbetsmaterial har han återvunnit ett mänskligt rotsystem också i en historisk process, där konsten och naturen i en ständig dialog använt former och material som haft jorden som utgångspunkt.”
De musikaliska konsterna:
Kaija Saariaho, tonsättare från Helsingfors, Finland, numera bosatt i Paris, ” för ett skapande med ett säreget, personligt uttryck. Hennes verk spänner över de flesta genrer och har väckt stor internationell uppmärksamhet och bred publik förankring.”
Mer information om pristagarnas arbeten nedan.
Priserna utdelas av Prinsessan Christina, fru Magnuson vid en ceremoni i Kungl. Musikaliska akademiens stora sal, den 25 oktober 2001.
Priset i logik och filosofi – grundläggande idéer i IT-åldern
Saul Kripke har arbetat och givit impulser inom flera områden av filosofin och logiken. Det är för hans banbrytande insatser inom områdena modal logik, metafysik och språkfilosofi som han får årets Schockpris.
Modal logik behandlar begrepp som nödvändig och möjlig. Kripkes nydanande arbeten inom detta område innebar att man för första gången fick tillgång till en enkel och mycket vittgående matematisk teori som stod i samklang med våra filosofiska intuitioner. Detta möjliggjorde inte bara en förbättrad strukturering av tidigare forskningsresultat, utan drog också upp nya forskningslinjer. Resultatet blev ett enormt uppsving för den modala logiken. Idag bedrivs forskning inom detta område inte bara inom filosofin, utan också inom matematiken och, framför allt, inom datalogin.
Inom filosofin har nödvändighetsbegreppet bland annat varit viktigt för distinktionen mellan nödvändiga och tillfälliga sanningar, som i olika varianter spelat stor roll i filosofin i mer än två tusen år. Kripke har förbättrat vår förståelse av denna distinktion, framför allt genom att argumentera för att nödvändiga sanningar ibland endast kan fastställas genom empiriska undersökningar. Detta hänger ihop med hans nyskapande idéer inom språkfilosofin. Han har här haft avgörande betydelse för framväxten av den så kallade nya referensteorin, som handlar om relationen mellan språkliga uttryck och det de betecknar.
Saul A. Kripke föddes 1940. Han tog en Bachelor of Art vid Harvard University 1962, och har flera hedersdoktorat. Kripke har undervisat vid Princeton, Harvard och Rockefeller University och är nu emeritus McCosh professor vid Princeton University. Han är amerikansk medborgare.
Mer information: Lars Bergström, professor i praktisk filosofi, Stockholms universitet, tel. 08-16 42 09
Priset i matematik – om materiens innersta väsen
Elliott H. Lieb har gjort banbrytande insatser inom flera områden av matematiken, speciellt matematisk analys och matematisk fysik. Genom att på ett skarpsinnigt och originellt sätt utnyttja och vidareutveckla den matematiska analysens verktyg har han bidragit till förståelsen av flera grundläggande teorier inom kvantmekaniken, den statistiska mekaniken och termodynamiken. Särskilt viktiga är hans arbeten om exakta modeller inom statistisk mekanik och kvantmekanik, liksom hans bidrag till förståelsen av det kvantmekaniska flerkropparproblemet. Genom att studera energifördelningen i kvantmekaniska system har Lieb och hans medarbetare kunnat uppnå mycket precisa resultat som gäller grundläggande frågor om materiens stabilitet.
Liebs produktion präglas av klarhet och originalitet. Hans studier av olikheter för funktioner och operatorer liksom hans arbeten om olikheter för omordningar av funktioner har tillämpningar långt utanför den matematiska fysiken.
Elliott Lieb föddes i Boston 1932. Han studerade vid Massachusetts Institute of Technology, MIT, och vid University of Birmingham i England, där han disputerade 1956 i matematisk fysik. Han var professor i tillämpad matematik vid MIT 1968-1973 och i matematik och matematisk fysik vid MIT 1973-1975. Han är sedan 1975 professor i matematik och fysik vid Princeton University.
Se även: http://www.math.princeton.edu/~lieb/index.html
Mer information: Anders Melin, professor i matematik, Lunds universitet, tel. 046-222 85 34
Priset i de visuella konsterna – försona natur och civilisation
Giuseppe Penones första utställningar ägde rum 1968 och kan beskrivas som en stark motrörelse mot den bildkultur som popkonsten fört fram. I stället för popkonstens ytor och medieanknytna bilder, sökte sig Penone till träd och andra former i naturen. Han har till exempel låtit rörelsen i sin egen hand ”växa samman” med trädet i dess fortsatta växtprocess.
Giuseppe Penones skulpturer visar också fram en mångfald i uttrycken som tangerar både det groteska och det djupt melankoliska samtidigt som han i hela sitt uppsåt som konstnär visat på konstens möjligheter att kunna läka de sår som civilisationen ofta givit upphov till. Med sin utgångspunkt i en medelhavskultur har han aldrig lämnat skulpturens speciella avsikt att ”skära rent runt” livets innersta kärna.
Ett av Penones mest kända verk är hans trädstammar som ”befriats” ur sin tillsågade existens som trästockar. Ur den grova trästocken har han huggit fram trädet och dess kvistar, de senare visserligen endast antydda invid stammen men ändå återförda till sina naturliga fästen. Dessa verk återkommer han ständigt till – att återställa naturen, att återfinna djupet genom att spränga de ytor som tvingats anpassa sig till samhällets krav på funktion och exakthet.
Man kan, om man vill, i Penones verk se en intressant motsättning mellan skulptörens behov av att gestalta sina idéer i tydliga tredimensionella former och konstnärens vilja att uppenbara det som nästan inte är synligt och mer kopplat till abstrakta förändringsprocesser och förvandlingar genom tiden. Av det slaget är hans skulpturer som skildrar andning, återgiven som rökliknande substanser mot en bakgrund av skog eller i form av avtryck av kroppens andningsrörelser mot stora lerformer. Även skogens löv försöker han avlocka de former som vinden ger dem, på samma sätt som han låter vattnets avtryck visa sig i lerskärvor för att understryka både det bräckliga och det oövervinneliga i dess eviga rörelser.
Giuseppe Penone föddes 1947 i Garessio i Italien. Han är för närvarande verksam i Turin.
Mer information: Beate Sydhoff, Ständig sekreterare, Kungl. Akademien för de fria konsterna, 08-23 29 45
Priset i de musikaliska konsterna – en klang omöjlig att tysta
Redan då Kaija Saariaho var liten, var musiken – klangen – i henne så kraftig att hon trodde att den kom underifrån sängen och bad sin mamma stänga av den. Det är inte konstigt att hennes musik alltid varit så full av känslor i form av färger, färgtoner, nyanser och mycket personliga tongångar. Samtidigt har den ofta väckts av visuella impulser – Saariaho har även studerat bildkonst.
Den elektroniska musiken och datorns möjligheter öppnade en ny väg för henne. Den tekniska ljudanalysen utvidgade hennes egen stil till en unik syntes av intellekt och känsla. Lösenordet till hennes musik är ”timbre” (mycket mer än ”klangfärg” på svenska) som hon graderar enligt en skala från ”ren” till ”bullerlik” och dess inre struktur med begrepp från ”kornig” till ”slät”. Hon bygger sin musik på motsatser, som skapar spänningar och löses upp likt den traditionella musikens klangfunktioner.
Kaija Saariahos musikaliska utveckling har jämförts med evolution eller med en resa, ett ständigt återkommande tema i hennes musik.
Hennes största framgång är operaproduktionen L’amour de loin till Salzburg musikfestival 2000 (dirigent Esa-Pekka Salonen, regi Peter Sellars), en storartad återvändo till den mänskliga rösten.
Kaija Saariaho föddes 1952 i Helsingfors. Hennes första lärare i komposition var Paavo Heininen på Sibelius-akademien. Hon blev, tillsammans med Magnus Lindberg och Esa-Pekka Salonen, indragen i den unga generationens motståndsrörelse i det finländska musiklivet, vilket ledde till grundandet av Korvat auki-föreningen (Öppna öron), där hon även verkade som ordförande. Hon fortsatte sina studier vid Musikhögskolan i Freiburg där hon också tog diplom. Sedan tjugo år är hon verksam vid IRCAM (Institut de Recherche et de Coordination Acoustique – Musique) i Paris.
Mer information: Åke Holmquist, Ständig sekreterare, Kungl. Musikaliska akademien, tel. 08-407 18 02